Har man ingen egen ridhäst så får man låna en!

Kunde inte hålla tillbaka på ridsuget, så lånade Reifan en sväng. Och det var svårt att inte förska le alltså! Så härligt! Vi fokuserade främst på att slappna av (vilket tydligen är svårt om man har mycket isländskt fullblod i sig!!). Han fick ha equibandet på och vi tragglade mestadels övergångar. Bra träning för mig som får se till att förbereda ordentligt och rida igenom varje grej och så är det förståss väldigt nyttigt för den lilla röda. Han är tydligen inne i en period där han är väldigt spänd och tittig och tja... allt de där roliga. 
 
Men det var ändå så mysigt! Förmiddagstur innan jobbet, lagom tidigt och sådär. Sen så är han en riktigt grym töltmoppe, så det var svårt att inte trycka på i tölten alltså.... Gosh! Vilken häst! Ska bara få honom till att slappna av, så kommer han att vara ännu finare!
 
 
Men visst är det svårt att rida någon annans häst! Minns knappt hur de va förr, när jag bara red andras hästar. Visst, det var väl inte så mycket mer än motionsridning, men ändå. Man vill ju inte sitta och slarva och slita på någon annans häst liksom. Sen så gör ju alla olika med allt, kräver olika mycket och prioriterar olika. Nu tänker väl vi ganska likadant, så det ska väl inte bli så rörigt för Reifan.... men ändå. De där hjärnspökena sätter igång direkt när man börjar tveka. Märkligt!