Ryggproblem & hur går man tillväga?

Att ha en häst med ryggproblem är ganska knepigt. 
Jag har haft tur att ha en häst som är väldigt tydlig med hur han mår, om han vill följa med och så. Så på ett sätt är det enkelt, men ibland är det svårt... För oftast så vill han ju följa med även de dagar han känner sig lite stel och grå. 
 
Jag tänkte dela med mig lite om hur vi har gått tillväga, vilka vi har fått hjälp av, hur jag har tänkt och tja, lite sånt som kan vara bra att ha i bakhuvudet ibland. Man lär sig alltid något, eller hur?
 
° Kaisa Lundqvist, djurkommunikatör
Jag vet att många himlar med ögonen här, och fnyser. Gör ni det! Kaisa är en stor del hur vårt team och har hjälpt oss otroligt mycket i att komma någonstans i det här. Att kunna ställa de frågor man har, o hur han känner sig, vad han tycker att han behöver. Ingen annan hade kunnat svara på de frågorna, så detaljerat som Kaisa kunde (och kan!). Leikan har bett om mycket, som jag har kunnat ge honom. Och jag har fått tillbaka så mycket!
 
° Magkänslan
Magkänslan är viktig, och den finns där av en anledning. Säger den att något är på tok, då är det ofast det. Men också om den säger att de är okej, å bara kör. Kör då.
 
° Släpp på kraven! Helt å hållet!
Det är skitsvårt att sluta lyssna på vänner, tränare och andra som säger att "det är såhär det ska vara". Nej! Ska han byggas upp helt å hållet på NYTT så måste han musklas om helt och hållet. Alltså inte göra ett skit av de som han har gjort innan (tölta, gå i form, böjt spår osv) han blev dålig. Nä, inget finlir alls!
 
° Bettlöst
Då min kille är ganska stressig och spänd av sig i vanliga fall, så plockade jag bort bettet helt och hållet ett tag och lät honom gå bettlöst. Både hackamore och repgrimma. Och det har gjort underverk! Han har fortfarande jobbiga minnen från bettet och blir lätt spänd även idag, men det är så mycket bättre idag, än de va förut.
 
° Bygg från grunden
Back to basic, helt å hållet! Ut i skogen på lång töm och börja lyfta på benen, klättra i backar utan ryttare, promenera och så småningom börja uppsuttet. Rakt spår, lång form, sträcka ut ryggen. Det tar tid, så är det bara. Låt det ta tid. 
 
° Umgås och lär känna varann
Du trodde säkert att ni kände varann innan, men inte förrän man skadar sig själv, eller om hästen skadar sig (tyvärr), så lär man känna varann på ett helt annat vis. Man umgås på ett annat sätt och börjar uppskatta att bara hänga, mysa och va.
 
 ° Va kräsen när det kommer till tränare
När det börjar bli dags; rid inte för någon som du inte känner förtroende för. Välj någon som du känner lyssnar på dig och din hästs problem och som är villig att möta er där ni är, just då. 
 
° Ta hjälp av massör eller equipat. 
Be någon gå igenom din häst (muskulärt), och ge den en behandling då och då. Ta emot de "problem" som eventuellt finns och hur ni ska gå tillväga. Det finns massvis med informartion hos dessa människor som veterinärerna är jätte dåliga på att berätta (tyvärr!). Det finns alltid någon som känner någon som håller på med det, kanske kan du bara slå en signal och be om råd?
 
° Back on track och värme
Jag har använt mig av Back On Track produkter, en ryggvärmare och nu har vi ett schabrak. Har fungerat jätte bra och det känns skönt att ryggen får en liten behandling under tiden man är igång och rör på sig. Värme i sig är jätte bra för kroppen, och det är också en grej som lätt glöms bort! Värme ökar blodcirkulationen, och via blodet så kommer nytt syre och energi till musklerna, och slaggprodukterna försvinner från vävnaden, vilket är SUPERVIKTIGT. Så Leikan har haft täcke över ryggen. Inget tjockt, inget 300grams, utan ett 50-100 grams när det  har varit ruggigt och kallt (sen så har han bett om detta, via Kaisa).
 
° Mycket utvistelse på stora ytor
Att hålla igång kroppen på ett avslappnat och naturlig sätt är det allra bästa. Låt hästen gå i en stor hage så att den rör på sig! Vill den röra på sig så ska den få göra det. Våra hästar går in nu på vintern i cirka 8 timmar och på dagarna går dom i en stor och kuperad hage. Jag är säker på att det har varit en stor del av att Leikan har blivit bättre!
 
Nyckelorden som jag har gått efter är att skynda långsamt, testa er fram. Ibland tar man fem steg framåt men inser att man inte är där ännu, och då får man snällt ta ett par steg tillbaka. Och det behöver inte alltid vara något negativt. För huvudsaken är väl ändå att man får vara med varandra och att man har kul!
 
 
Leikan kommer antagligen aldrig bli av med de här, men å andra sidan så tycker jag att han känns bättre än någonsin. För jag var inte alls lika noga med grunderna innan. Att kondis och bygga muskler är A och O, utan det så finns det inget att finlira med. Och jag vet att det är många som fuskar med det... tyvärr... Och så undrar dom varför deras hästar blir skadade. 
 
Det finns alldeles för många "måsten" i hästvärlden. Hästarna ska gå med krökta nackar, svävande steg, trampa på, hoppa högt och så vidare. Självklart ska hästen gå i en form som är hållbar för den, men något som glöms bort är att alla är olika. Bara för att en häst går i en form behöver det inte vara en optimal form för en annan. Likaså som vi människor är olika individer så är även hästarna det.
 
Det jag vill komma till är att även om en skada aldrig är välkommen så har vår skada lett oss in på en bättre väg. Vi lär oss varje dag hur vi ska hantera hans kropp, hur jag ska bete mig och vi har så kul. Kraven är lagda åt sidan, men vi kommer ändå någonstans. Mycket snabbare än innan. För vi har kul, vi tar det med en klackspark. Känns han fräsch, så åker vi på en kurs eller tävling och har kul.
 
Vi glömmer lätt bort att vi ska ha KUL med våra hästar!