Nytt flugtäcke

Det är svårt att hitta passande täcken till Peggy. Och det är ännu svårare att hitta BRA täcken till henne. Så det slutar alltid med att det blir ett täcke från Horseware (och det är inte fy skam, har aldrig blivit besviken på ett HW-täcke!). Denna gången blev det ett flugtäcke från deras Petite-kollektion.
 
Jag resonerar lite så att flugorna, och ja, insekterna överlag är överjävliga och det minsta man kan göra för att mildra de där lidandet för hästarna är att ta till alla medel som bara är möjligt. Att lägga på ett flugtäcke är både schysst för miljön, mig och hästen. Inga gifter eller annat, och det går att använda om och om igen. Att bara få slippa det där bitandet och att något sätter sig på huden hela tiden måste vara såååå skönt att få komma undan ett tag. Därför täckar jag mina icke-eksemhästar. Leikan är väl i och för sig något känslig när det blir mycket bitande, men han går med sitt flugtäcke i princip hela säsongen.
 
Tillbaka till detta lilla täcke då. Peggy har 65 i täcken och även i detta då, och de satt som en smäck. Jag överdriver inte när jag säger att passformen är on point på båda mina hästar, för det är verkligen. Blir nästan religös när jag lägger på det och tar av det för de sitter så jäkla bra. Och tro inte att passformen eller kvalitén blir sämre för att täckena blir mindre, onej!
 
Det är minsann dubbla bogspännen även på ett 65-täcke, hals med två spännen, hela tre stycken maggjordar med en flik som hålls på plats av maggjordarna så att magen skyddas. En lång svansflärp som skyddar svansen, samt benskärningar/bogveck som det brukar vara på HW-täckena. Halsen är dessutom avtagbar! Såklart så är det mjukt foder vid bogen och i halsen (vid manen) för att förhindra skav. 
 
Ett jättefint och tunt täcke som kommer att uppskattas av den där lilla ponnyn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Peggy Pop in action

Har delat med mig av korta små klipp på Instagram från när Peggy och jag har tränat. Men nu var mamma lägligt på plats för några veckor sedan, och passade på att fota under ett pass. Själva passet gick sådär, men det är alltid kul att se hur det ser ut, tänker jag!
 
Det är väldigt simpla saker vi gör, och passen är fortfarande väldigt korta (för korta tycker Peggy), för att det inte ska bli för jobbigt i det lilla huvudet. Hon är otroligt smart och det är ibland svårt att hinna med henne när hon sätter igång sitt tänkande. Men hon är riktigt rolig att arbeta med!
 
Just denna dagen så fick mamma testa att träna med henne också. Första gången för dom båda tillsammans och första gången för mamma att ens träna med en häst på ridbanan, så det gick väldigt bra (även om träningen till största del bestod av mutor med en morot i varje näve... men men, hehe).