Utställning Shetland Syd, Huseby 1/7 2018

Dagen började allt för tidigt för att vara söndag, men är det hästevenemang (oavsett om det är tävling, utställning eller annat) så börjar det alltid för tidigt och man måste vara i god tid innan osv osv. Hur som helst, vi lastade Peggy runt 07 och började åka mot Huseby. 
 
Ponnyn var grym! Både att lasta, resa, lasta ur, promenera runt med, ställa i boxen, pussa på, styla & putsa det sista, vid mätningen, tandkontroll, i ringen. Hon var verkligen en stjärna. Och jag kan med handen på hjärtat säga att vi inte har tränat någonting inför detta. Jag har testat så att ss-kommandot fungerar för trav, typ. Och det är andra gången vi åker iväg med henne och hon är så cool och snäll. Inget steppande, dragande, skrikande eller så. Det enda hon gör är att veva med ena frambenet när hon blir uttråkad. 
 
Poängen slutade på 36p. Då med 8 för skritt och trav! Kommentarer som vackert ansikte, rastypisk, kortlinjerad, bred bak (bakbenen då). Men är galet nöjd över de två åttorna! Jag sa innan vi åkte att det hade varit kul om vi fick 30 och inte skämde ut oss totalt. Så jag är JÄTTENÖJD! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Terapi-ponny?

Underbara, duktiga lilla Peggy fick en heldag med ärenden för ett par dagar sedan. Ett besök till veterinären för att vaccineras, sen så blev det en spontan tur till ett äldreboende (där mamma jobbar). Där spred hon så mycket glädje så ni anar inte! De gamla klappade och kelade med henne, hon fick några knäckebröd och fick höra att hon nog var den finaste & snällaste lilla hästen i hela världen. 
 
Inte så tokigt ändå. Värre saker har hon säkert hört liksom ;)
 
Hon var jättesnäll mot alla som ville hälsa och visade inga tendenser på att bli rastlös, men gick ändå ett varv över gården med henne efter ett tag, så hon fick andas och sträcka på sig lite. Vi blev sedan inbjudna att hälsa på några som inte kunde ta sig ut till uteplatsen, så vi åkte hiss och gick i korridorer. Att se henne lägga sitt huvud över sängkanten och snussa på en gammal och skrynklig hand för att sen se glädjen LYSA genom en äldre mans ögon. Han var så bortdomnad innan och hade inte visat något direkt tecken på att vara medveten på väldigt länge. Men en blick på Peggy och känna hennes mule fick honom att komma tillbaka. Jag fick bita ihop för att inte börja storgråta. Det var otroligt stort känslomässigt i både hjärta och själ. Fina ponnyn.
 
Ja, hon var väldigt snäll, lyhörd och allmänt go hela stunden vi var där. Och jag blir så otroligt stolt över henne. Hon har inte varit iväg alls med mig. Inte åkt transport sedan hon kom till oss (för snart ett år sedan), men hon gick rakt på transporten alla gånger jag bad henne och stod snällt där inne under resan. 
 
Den träningen som jag har lagt ner på henne har gett fint resultat. Och då har vi inte tränat mycket. Max en gång i veckan samt någon promenad då och då. Det ger mycket att bara umgås med sin häst! Det ger en fin relation, trygghet och värme. 
 
Är så stolt, som sagt och jäkligt glad för att jag har fått chansen att jobba med den här lilla ponnyn som visar mer och mer vart skåpet ska stå och hur fantastisk hon är. 

Nu är hon dessutom vaccinerad + vägd inne på Distriktveterinärernas hundvåg på kliniken. Snacka om att alla patienter, hussar, mattar, djurskötare och veterinärer tittade! 86,2 kilo lätt med gräsmage.