Mina hästar i ett nötskal

 
Den här bilden talar verkligen om hurdana mina hästar är, med glimten i ögat såklart. Och det är väldigt roligt! Leikan är den som tar plats och tar för sig, han vet att han är snygg och ståtlig, störst, bäst & vackrast. På gränsen till divig (ja, faktiskt). Och Fagur håller sig i bakgrunden och gör inte så mycket liv för sig, men försöker ändå vara cool (observera solglasögonen).

Är man skadad så får man special treatment

 
 
Tog beslutet att Leikan får gå här hemma på tomen ett par dagar (till att börja med). Där han kan få lite extra uppmärksamhet och bli mer tillgänglig för att promeneras och bli ompysslad. Så slipper jag att få de där onda ögat av honom när Fagur får följa med ut, men inte han. Det känns för övrigt fantastiskt att ha honom precis utanför dörren. Ska strax kila ner och ge honom en god natt-puss! Och i morgon bitti ska jag får jag ge honom en godmorgon-puss. Bäst.