Igångsättningen för trollet
 
Hur har det gått med Leikans igångsättning?
Jo, efter att han blev skodd så har det gått jättebra! Han stormtrivs med att vara ridhäst igen och jag skrittar honom nästan olika rundor varje dag. Mest för att han inte har varit ute på länge och för att han ska tycka att det är extra kul! Visst händer det att han tycker att det vi har skrittat färdigt och överraskar mig med att ta ett par travsteg då och då, men han är så pigg och glad så jag kan inte bli arg på honom!
Back on track
Så, från att ha gått till att ha en ridhäst till ingen ridhäst, till att nu ha två ridhästar är ganska trevligt faktiskt! Även om Leikan endast ska skrittas fram över, så räknar jag honom som ridhäst ändå. Man ska inte underskatta "bara skrittas", finns massor med stärkande saker man kan göra i skritt! 
 
Jag hade tänkt att vänta med att sitta upp på honom tills dess att han har fått på sig skor, men icke att jag kunde hålla mig!! Så det blev en sväng på en mjuk skogsväg. 
 
Erkänner att jag var lite nervös precis innan jag skulle sitta upp. Liksom, han har inte blivit riden på över ett år. Tänk om han blir helt galen (bocka? skenar?)? Men inte. Det är bara mina hjärnspöken som skräms, för han stod stilla när jag satt upp och började gå på precis som vanligt när jag bad honom. Och känslan när jag satt där var underbar. Precis som om jag inte har haft något uppehåll från att rida honom. Att sitta på honom är hemma. Efter bara ett par hundra meter så började han frusta gång på gång och med spetsade öron traskade han in på skogsvägen.
 
 
När vi kom ut på asfaltsvägen så satt jag av och ledde honom resten av vägen hem. Han sliter så förbannat på hovarna, så man får göra de man kan för att spara på dom. Men snacka om att han var nöjd!
 
Sadel har han haft på sig några gånger under detta året, så han brydde sig väl inte speciellt mycket om vad som skulle hända förrän jag la tyglarna över halsen och tränsade honom och satte på mig ridhjälmen. Då såg jag att det tändes något i hans ögon och han blev lite mallig. 
 
Underbar känsla!
Väldigt positivt återbesök
Ni som följer mig på Instagram och även har mig på facebook har sett att det var väldigt positiva besked på hästkliniken för oss idag. Så jäkla roligt! Jag är så glad!
 
Han var urfin när jag visade honom, både på rakt spår och på volt, på både mjukare underlag och hårt. Verkligen superfin! Lyfte fint på benen och slappnade av (visade hur de skulle gå till liksom). Dock så hoppade han till och busade när vi skulle visa trav i gången.... så konstigt att mamma frågar efter trav, sa han. 
 
Han genomgick böjprov och markerade något steg efteråt, men det var helt normalt sa veterinären som var väldigt positiv att de gick att böja leden så bra. Hon var väldigt nöjd med de hon såg. 
 
Även ultraljudet var bra, och hon klippte honom på båda benen för att jämföra. Jag fick se och kunde tydligt se skillnaden mellan dom (ärrvävnad osv) men jag kunde också se att de ändå var väldigt lika. Jämna kanter bland annat (tack de jag har lärt mig i skolan hittills!). 
 
Det fanns alltså lite olikheter, men det var ändå så pass bra om man jämför med hur det har varit. Och veterinären tyckte absolut att vi skulle börja att sätta igång lite försiktigt. Jag kunde knappt hålla mig när hon sa det och frågade sammanbitet hur (uppsuttet/för hand), hur länge och hur ska vi göra.
 
Sååå, vi ska skritta i 3 månader, ju mer desto bättre! Och det gick bra att göra både uppsuttet och för hand. Det som känns bäst ska vi göra. Efter de månaderna om det går som planerat, utan bakslag osv, så ska vi börja lägga in lite trav ett par månader. Och där efter ska vi på återbesök på kontroll för att se att de fortfarande ser bra ut. Om allt är som det ska, då börjar vi med tölt och galopp. Så ser planen ut. 
 
Veterinären sa att de som kan hända om skadan "går upp" igen så är det oftast den friska vävnaden som går sönder eftersom ärrvävnaden inte är lika elastisk. Men vi siktar såklart på att ta det lugnt och försöka undvika sådant.
 
Vår vanliga veterinär var såklart på semester nu, men vi fick en annan som var väldigt trevlig och kompetent som var lätt att prata med och hon tyckte såklart att Leikan var väldigt fin. Och inte alls så farligt tjock, då har hon sett värre. Hon gav honom också komplimanger för hans hovar, de va väldigt fina. Ett år utan skor har gjort susen för hans fossingar helt klart!
 
Jag är så glad och det är så mycket enklare att andas nu. Att veta att det finns hopp om en framtid och att det kan bli bra, att han får vara med och att han kommer att få börja röra på sig igen. Hovslagaren kommer om ett tag för att slå på honom skor, snacka om att han kommer att vara mallig då! Då kommer han förstå på riktigt vad det är som är på gång; han ska bli ridhäst igen!