Bus i stora lass

Förra veckan så testade jag på en helt ny grej. Jag hade varit ute på en tur med Leikan och Peggy gick som handhäst. Bara det att ponnyn var så jäkla pigg och jag fick sitta och tjuvhålla på henne hela tiden TROTS att vi tog en extra runda för att hon skulle komma ner på jorden lite, men nä. Så jag tog in båda på ridbanan, så tänkte jag att jag kan åtminstone fokusera på Leikan en stund så får Peggy göra vad hon vill under tiden. Släppte lös henne och satte igång med Leikan. 
 
Efter en stund så började jag fundera på hur jag kunde få Peggy att gå med och kanske springa lite hon med. Lugnt och fint så började jag liksom fösa henne framför Leikan, till sist fattade hon och jag kunde till slut styra, öka och sänka tempot på den lilla från Leikans rygg. Häftig känsla! Sen testade jag öka ännu mer och då blev hon ju skitbusig, rent ut sagt. 
 
Idag var mamma med och skulle fota/filma de hela. Hon hann inte riktigt med, med kameran, kan man säga. Peggy är sååå snabb! Och idag fattade hon direkt att hon skulle springa, så jag och Leikan fick kämpa för att hänga med henne i svängarna. Båda tycker att det är jättekul!
 
Ber om ursäkt för min ridning på bilderna, vi latjar bara efter en tur i skogen. Idag var det bara att försöka hålla i sig hehe.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Se ett kort klipp på min Instagram, klicka häääääär

Mjuk & behaglig

Vi skrittar till allra största del åtminsone 70% av tiden på våra ridturer just nu. Och det största anledningen till det är att vi rider längs skogsstigar där det är möjligt att trava och galoppera för att underlaget är helt okej, men då skulle jag antagligen fastna i en gren. Och om ni har läst under de senaste åren här, så vet ni att jag tycker att skritt är en av de bästa gångarterna, rent träningsmässigt! Hästen behöver tänka mer, anstränga sig mer, balensera sig mer och använda mer muskelmassa för att röra sig bra i skritt. Plus att tempot gör att det inte sliter på hästen på samma sätt som övriga gångarter om man utför dessa fel. Skritt är en ganska förlåtande gångart, men väldigt värdefull. 
 
Nu hade jag inte tänkt hålla något föredrag om skritt här, utan jag tänkte mest säga att vi skrittar mest och jag har varit dålig med arbete från marken sen vi flyttade. Men jag tänkte att det blir ändring på det nu! 
 
Leikan fick ett pass i helgen som var, första tiden i lina för att jag ska kunna ha lite mer kontroll (han är så förbannat snabb medan jag inte är det och ridbanan är för lång för mig, hehe). Men när han förstår vad jag vill träna så brukar jag lossa linan och så vet han vad som gäller.
 
Han fattade direkt vad jag ville, trots ett "uppehåll" från just detta arbetet. Skritta på igenom hela kroppen. Trava lugnt och avspänt igenom hela kroppen. Inget stressande eller styvhet, utan mjukt och fint. Det gör inget om det inte är några benlyft eller annat. Jag vill ha det mjuka och avslappnade. Och han hittar det snabbt. Som ni kan se på bilderna nedan så är han utrustad med endast grimma och en lina. Inget på benen, runt magen, i munnen, eller annat. Inte ens equibandet. 
 
Vet ni vad? Han plockar fram sitt muskelminne som han har lärt in under en lång tid, som equibandet har lärt honom att hitta. Han vet att om han använder de musklerna så kommer han att orka bära sig, vara mjuk och ha ett ganska trevligt pass!
 
Vet ni vad, en gång till? Detta är det allra bästa sättet att träna smidighet, styrka, bärighet och balans. Ingenting som stör, trycker, håller emot eller annat. Han har inget stöd av mig i linan, det är bara ett extra hjälpmedel för mig (som inte orkar springa).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sadel & känsla

Det är guld värt att ha vänner som man kan låna saker av! 
 
Jag har haft en känsla av att vår sadel inte ligger optimalt just nu, så i väntan på att få ett nytt järn och ett nytt utlåtande så får vi låna en bomlös sadel av Jenny (TACK IGEN!)! Och den testade vi idag. Vi har haft en precis likadan förr, så egentligen var det inte någon nyhet, men å andra sidan så har vi inte haft någon bomlös sen Leikan skadades för ett par år sedan. 
 
Jag kan säga att det var en väldigt nöjd och frustande häst som trallade ut från stallplanen idag! Jovisst är han alltid det, men han kändes lättare på något sätt och huuuuuuuaaa vad jag har saknat en bomlös. Det är verkligen en helt annan känsla och närhet till hästen. Så vi myste nog lika mycket där ett tag!
 
Det har blivit en hel del barbacka-turer den sista tiden, både för att sadeln inte har känt riktigt hundra + sen Lindas ridlektion (då de hon visade oss är enklare för mig att känna barbacka). Och idag med den bomlösa så kunde jag känna hur hela han rörde sig på precis samma vis som han gör när han jobbas från marken eller rids barbacka. Så fantastiskt. Tryckte på lite i tölten och han vågade ta i hela kroppen och öka och jag hade ett leende från öra till öra. Min fantastiska häst kommer tillbaka mer och mer. 
 
Han tog spontana galopper och då höll jag på att studsa ur sadeln för han hade så runda och busiga språng. Han verkade vara på ett sprudlande humör trots att det regnade hela förmiddagen och var allmänt grått. Och jag funderade ett bra tag om vi skulle ut på en tur eller ej. Han är fantastisk. Han fortsätter att överraska mig!
 
 
 
 
Något som fortfarande är riktigt riktigt otäckt är golfarna med deras golfbagar, klubbor, små golfbilar osv. Speciellt när de ska slå sina bollar.... Idag såg vi även en flagga som fladdrade på banan, rätt otäckt. Han är inte rädd av sig egentligen, men de här håller han på att krypa ur skinnet när han ser och hör. Trist att vi bor granne med en golfbana.... ;)