Stel & ofokuserat

Träningen i ridhuset i tisdags var kämpig för mig. Jag tror att det gick bra egentligen, men jag fick kämpa igenom hela. Jag var ruskigt stel i lår och vader vilket gjorde att jag inte kom ner i sadeln alls. Likaså att jag inte orkade att hålla fokus hela tiden, vilket resulterade i att Leikan inte heller gjorde sitt yttersta. Men de få tillfällen som jag skärpte mig så gick han som en klocka!
 
Denna gången körde vi mycket att de skulle flytta sig undan skänkeln, samt att få hästen rakställd. Väldigt simpelt men skitsvårt när det väl kommer till kritan. Leikan var urstark och tyckte att alla signaler från skänkeln betydde springa på rakt fram yeeehaaaaa. Ungefär. Men till slut så, he he. 
 
Däremot så tog han jättefina galoppfattningar och fick en rund och fin galopp (dock i 120 km/h men ändå). Och jag fick lite tips på vad jag ska tänka på när jag ber om galopp. Är sämst på galoppfattningar. Så nu ska jag sitta klistrad i sadeln heeeela tiden, absolut inte lätta någon gång alls under själva fattningen och absolut inte luta mig framåt (he he). Såna saker som man inte har en aning om att man gör. 
 
Så viktigt att någon hollar på en alltså. Sen att man känner sig helt värdelös är ju en annan sak :) Men man får göra så gott man kan, mer än så går inte. Nya tag nästa vecka!
 
 
 

Galoppfattningar & litet tips

Är så trött på de här snorhala vägarna som slingrar sig runt omkring här hemma. Det är värdelöst att rida på, trots brodd. Hästarna går och spänner sig och tar inte ut stegen alls. Både i hagen och när de tränar får de tänka på hur de sätter hovarna för att inte dra omkull. 
 
Men det verkar inte som om att vägarna lär bli bara inom den närmsta tiden heller. Snön hade gärna fått ligga kvar så länge vägarna hade fått vara bara... men det är väl bara att gilla läget och längta lite extra till vår och sommar när det börjar bli lite varmare och vägarna är, ja just det, bara. 
 
Hur eller hur, oavsett väder och väglag så måste Leikan hållas igång.
Vi startade denna dag med att gå en promenad på 20 minuter i så rask skritt de var möjligt med tanke på underlaget. Där efter så försökte vi ta lite galoppfattningar på ridbanan. Ridbanan är ändå okej med ett lager snö på, inte någon is (ännu), så de enda som stör är snön som klampar sig i hovarna. Så trots lite spänning i kroppen pga underlaget så skötte han uppgiften väldigt bra! 
 
Jag märker så tydligt på honom när han är lugn och kan fokusera. Då är det väldigt, väldigt roligt att träna ihop. Och jag hade gärna fortsatt en stund till, men det märktes att det var tufft med fattning efter fattning efter fattning. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Galopp är svårt att utföra helt korrekt men vi jobbar på det. Och framförallt fattningarna är det fokus på. Vissa stunder går han i en fantastisk balans och bärighet medan ibland är det bara pannkaka. Men det blir bättre och bättre! Och det är oerhört nyttigt att stå vid sidan om och se hur hästen rör sig, hur den tar hjälperna och övergångarna.

Ett tips är att om du tycker att det är svårt att se hur hästen du tittar på rör sig, filma då och sen kolla på filmen i slowmotion alternativt pausar och drar filmen framåt själv sakta. Att följa hur den rör sig där är betydligt enklare än i IRL :)

Hur går tankarna om upplägget?

Det finns en del undran om hur jag planerar upplägget med Leikans träning & rehab och jag tänkte dela med mig av hur jag tänker och vad jag fokuserar på. 
 
En vanlig vecka just nu ser ut ungefär såhär:
- En timmes ridlektion i ridhuset
- En timmes skritt uppsuttet/för hand
- Löst arbete med equiband (med equibodybalance metod)
- Skogen

De här bitarna är de som ÄR med och de som jag VILL ha med.

Ridlektionen har någon reagerat på och frågat; varför redan nu?
Då det är grunderna som tränas här, så är det mycket basic med stora volter, övergångar, bommar och sådär. Jag tänker att han kan då gå mer intensivt en dag i veckan, där han får tuffa på i trav (få upp lite flås) och jag får skärpa till mig. Att någon håller koll på oss och hjälper oss längs vägen. Han har en grym grundkondition och skadan är så gott som utläkt, så skritt och trav fungerar alldeles utmärkt. Galoppen kommer så småningom, men än så länge går fattningarna bra i alla fall.

Skritt är en underskattad gångart hos nästan alla hästmänniskor jag känner. Men jag antar att det är för att den är svår att rida i och ger inte den härliga känslan av fart som de andra gångarterna gör. Men den GER hästen otroligt mycket. En häst som skrittar igenom hela kroppen kommer att komma åt betydligt mer muskelmassa än vad den gör om den travar. Dessutom så har den alltid minst två eller tre ben i marken vilket gör det till en gångart som är enkel att balansera sig i (både med ryttare och utan), vilket i sig gör att hästen kan slappna av och börja bygga på sin kropp. Att skritta en timme (gärna mer!) gör att hästen liksom tar hand om sin kropp alldeles av sig själv. Den värmer upp, blir mjuk och fin igenom hela kroppen. I vårat fall så har långa skrittpromenader och skrittturer varit guld såhär i efterhand. Jag vet att det suger, men det är sååå värt.
 
Jag behöver väl inte skriva så mycket mer om vad som händer när jag arbetar med equibandet och med metoden som kallas för equibodybalance (läs mer på svenskhästrehab.se). Nu när snön har legat ett par veckor så är det dumt att inte använda sig av den när man jobbar med det här. Grym styrketräning!

Skogen är också ganska underskattad då många tror att de enda man gör i skogen är att lunka fram längs en stig och inte rider alls. Skogen är ett verktyg som man självklart ska utnyttja om man har tillgång till det! Minst en gång i veckan ser jag till att antingen rida en hel runda som går igenom skogen eller flätar in små slingor av skog i de olika passen under veckan. Det är inte nödvändigt att behöva bege sig bort från stigarna, men bara att gå på ojämnt underlag, böja sig runt träd och gå upp för backkrön är så nyttigt. Att gå över lite högre omkullfallna träd är ypperligt för att lyfta på benen och få igenom en "hel rörelse" genom hela bakbenet (från höft ner till hov) till exempel.
 
4-5 gånger i veckan försöker jag få ut Leikan just nu, för att både bygga kondis och styrka. En del av punkterna kombinerar jag. Som nu den senaste tiden har vi varit ute på längre rundor på 1,5h då vi har skrittat mestadels men travar och galopperar också. Det ena utesluter inte det andra liksom. Att träna på olika underlag är också oerhört viktigt! Hårda grusvägar, svajig asfalt, mjuka skogsvägar, djup sand och så vidare.

Jag vill ha det så enkelt så möjligt och fokuserar endast på att han ska bli stark i grunden, våga slappna av & lita på sin kropp och orka bära sig. Han ska inte spänna sig, vare sig om han går på lång tygel eller om jag ber honom om något, oavsett gångart. 

Det allra svåraste är helt klart att släppa på alla tankar, press från tränare, press från vänner, press från sig själv på hur "det ska vara". Att rasera hur väl de flyttar sig för skänkeln, om de ger eftergivt i nacken, om de inte får med ett ben i en rörelse osv. Försök radera de tankarna. Ge er ut för att STÄRKA, rid rakt fram, genom skog, över stock å sten. Jag lovar att allt de andra kommer att komma efter, nästan gratis, så länge man har tålamod.

Vi har gjort en helt otrolig resa under de här åren som har gått sedan skadan upptäcktes. Vi har kommit varandra närmre än någonsin och känner varandra utan och innan. Det minsta jag kan göra är att HAN ska få så bra förutsättningar som möjligt för något som JAG vill göra.

Va rädd om era vänner, vi har dom bara till låns under en kort tid. Lita på er magkänsla.