Vad har du för inställning när du sitter upp?
Rubriken är en undran som jag har tänkt lite på de senaste dagarna. 
 
Jag tror att detta är en bra fråga att ställa sig, oavsett vad man vill ha ut av sin ridning/stund/träning med sin kompis med hovar. Ett mål är alltid bra, att ha en väg att följa, känna att man utvecklas och så vidare. Men framförallt så att man kan ge sig själv (och hästis såklart!) en ordentlig klapp på axeln, när ni faktiskt löste det där, vad det nu kan vara, ganska bra - även om det inte var perfekt!
 
Ett mål behöver inte vara något stort och ouppnåligt. Det behöver inte vara att vinna alla tävlingar ni ställer upp i eller liknande. Det behöver inte heller vara något långsiktigt eller skitsvårt. Utan det kan vara en enklare sak som att bara få känna en bra känsla. 
 
Vet inte om ni som läser här tänker på det, men oftast, när jag berättar om mina ridturer eller andra träningar, även de som jag gör från marken, så är det ganska positiva inlägg & texter. Och det är inte för att jag är bäst på något sätt, utan det är för att jag oftast är ute efter en känsla eller en rörelse som är bra. De känns fjuttigt med sådana mål, men de är de små målen som får mig att fortsätta hålla på, och det är därför jag älskar det. Jag äääälskar den känslan när jag känner att det här är rätt, är på rätt väg och snart där, eller känslan att man förstår varandra.
 
Jag vet mååånga som allt för ofta inte är nöjda med antingen deras insatts eller hästens insatts. Och de är ofta personer med väldigt höga prestationskrav. Och det är super trist! För alla inblandade! För ingen rider ett perfekt ridpass rakti igenom, det händer inte. Dessa personerna börjar efter ett tag att känna att de här inte är något roligt. Det är en pina att rida och träna, det är skittrist och framförallt jättesvårt, och glädjen ihop med hästen försvinner.
 
Jag vet, jag har varit en av dom.
 
Det som fungerar för mig just nu, och har varit nästan från början när jag köpte Leikan, är att ha krav, men att ha rimliga för mig, som jag känner att vi kan leva upp till och som gör att jag längtar från de att jag sätter skrona i marken efter ridningen till dess jag ska sitta upp igen. Att jag kan åka hem med en go känsla i magen och ett leende på läpparna. 
 
 
Och visst, det var kanske inte en perfekt galoppfattning DEN gången, men galoppen efteråt och den var bärig och helt fantastisk att jobba med. Tölten var kanske inte ren i alla steg, men vi lyckades med att höja vårat tempo. Skänkelvikningen var kanske inte korrekt, men känslan i den och att vi förstod varann var grym. 
 
Jag kan dra massvis med mer exempel, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Att man måste se det positiva i det du och din häst gör, även om det inte är perfekt. Att kanske sätta den tanken innan träning/ridtur, att den här känslan vill jag ha idag! Eller; "okej, de här ska vi träna på idag och jag blir glad om jag får det här". Försök hålla fast i det som känns bra! För oftast så betyder den känslan mycket mer än "hur det ser ut". Man får den känslan av en anledning!
 
Ska tillägga att långsiktiga mål är minst lika viktigt som delmål och dessa små målen som jag skriver om här. Det är inte de jag vill säga med det här inlägget. De jag vill ha sagt är att det är OKEJ att släppa på kraven och göra så gott man kan, och ge sig själv cred för det! Och framförallt att ge sin häst cred för det den gör, även om den är som den är ibland (hehe). Den gör ändå så gott den kan för just dig. Så nästa gång kanske du "bara" ska känna efter en känsla? Även om momentet ni utför inte är 100% korrekt utfört, så kanske känslan ändå var grym?!
 
 
Det är skitsvårt de vi håller på med och det krävs timmar och åter timmar av träning, blod, svett och tårar. Men vi får inte glömma bort hur roligt det är, varför vi började och varför vi fortfarande håller på. Varje gång vi sitter upp (även arbetar från marken) så är det en utmaning, men det ska vara roligt också. Du ska längta tills nästa gång redan när du är på väg att sitta av!
Mjukgörande, lydnad och kroppskontroll
Fagur fick sig en omgång i töm i helgen. Eftersom jag tömkör Leikan så mycket, så blir jag lite slapphänt med att tömköra Fagur, får då vill jag oftast rida en sväng ju. Men nu fick jag tummen ur och tänkte ge mig på lite mjukgörande, lydnad och kroppskontroll. Framförallt det mjukgörande och kroppskontroll behöver bäbis träna lite extra på, så istället för att bygga en bana med bommar och annat på ridbanan, så drog vi ut i skogen. 
 
Vi har en perfekt bit skog som typ är ämnad till denna typen av arbete! Träden har blivit planterade på rad, och på marken är det liksom undanröjt, så att man kan gå väldigt bra där inne, men ändå så får man tänka på vart man sätter fötterna. Och så skiner solen in sådär magiskt ibland, så det blir ännu roligare att vara där. Plus att det ligger nära stallet, kanske 100 meter?
 
 
Hur är detta mjukgörande? Att snirkla runt träden gör hästen böjd på ett naturligt vis. Det går även att välja svårighetsgrad i och med hur stora svängar och bågar man vill göra. Ypperligt!
 
Hur är det lydnad? För att ni inte ska gå in i ett träd, stubbe eller annat så är det otroligt viktigt att hästen är med den som går bak i tömmarna. För att den ska gå emellan och runt just DET trädet som du har tänkt. Jag tänker alltid som en bana när jag gör det här, och då får hästis vara med. Att svänga stillastående, är ganska spännande hälsar Fagur. Att leda i tömmen och bara röra sig åt sidan utan att gå framåt. Går hästen framåt så kommer den inte att komma förbi eller fram. Det är en cool känsla när det fungerar!
 
Hur är detta att få kroppskontroll/bli kroppsmedveten? I och med att marken inte är helt plan, så kommer hästen att behöva tänka på vart den sätter alla fyra hovarna. Och också att den lyfter alla fyra hovarna (och det är framförallt bakdelen vi vill åt här!) så att den kommer över stubbar, grenar och håligheter i marken.
 
Man kan få ut riktigt mycket gratis dessutom när man är ute i skogen! I Fagurs fall som gärna trillar ihop av tristess på banan, blir riktigt fin ute på dessa övningar! Får ett jämt och fint sug i tömmen och han lyssnar med ett öra bak hela tiden. Sen att det är riktigt bra träning för en själv också är bara ett plus! Det krävs ganska mycket av en att ha full koll på hästen, vart ni ska och dessutom på dig själv. Krävs lite övning, hehe.
 
Sen så ska man såklart utnyttja de resurser man har. Skogen är fantastisk på så många sätt och det finns hur mycket "hjälpmedel" som helst där som man kan kombinera i sin träning. Allt behöver inte handla om träning på ridbanan eller ute på vägen. Och det tycker jag är riktigt bra. 
Nu när vintern verkar vara här
Jag tänkte dela med mig av lite värdefulla tips och lite knep som jag använder mig av för att försöka bekämpa att kylan stannar utanför kroppen! Jag är en riktig fryskyckling och avskyr kyla mer än något annat, så jag söker ständigt efter saker för att kunna hålla värmen bättre.
Det kommer även upp lite saker som kan öka säkerheten när det är halt och/eller mörkt.
 
Hur ska jag klä mig?
Den gyllene regeln är såklart lager på lager. Jag har nästan alltid bara underställ (byxa+tröja) en varm fleece och sen overall/termobyxor. Har jag inte overallen så har jag ett par löst sittande byxor, ett par mysbyxor eller lite löst sittande ridbyxor (eller bara ett par vinterridbyxor med fleece på insidan! LOVE! Länk med beskrivning kommer längre ner i inlägget).
 
Knepet är att det ska finnas luft emellan lagrena! Vilket också gäller det översta lagret och ytterjackan/overallen. För många lager kan dessutom göra så att man får svårt att röra sig, inte bra! Och det kommer inte att göra dig varmare. Lägg energin på ett grymt underställ och en ordentligt varm och skön tröja över! Sen termo som yttersta lager.
 
Vad gäller strumpor så har jag i många år gjort fel där och ofta tagit på mig två par strumpor. Vilket inte heller är en hit. Ett par ordentliga raggsockar sitter fint i en rejäl sko. Luften emellan fot-socka-sko är det som kommer att hålla dig varm! Jag har dessutom investerat i ett par batteridrivna värmesulor som är helt makalösa! Kan varmt rekommendera att införskaffa ett par. Jag har de som Hööks har, och jag tror att de ligger på 299:-. Så värt! 
 
Ett par goa skor kan jag varmt rekommendera också. Det behöver inte vara något märkvärdigt så länge det finns plats för fötterna i dom. Jag plågade mig länge med att gå året om i mina stålhetta skor som var iskalla. Men förra året fyndade jag ett par Jacson termokängor (skitfula för övrigt) på Gekås, typ 140 spänn, och de är nästan en storlek för stora, men de är SÅ GOA och sköna och framförallt så håller jag värmen i dom! Även utan värmesulor :)
 
Så när vi kommer till de små detaljerna som mössa, halsduk och vantar så kan jag tipsa om att köpa en buff eller en halsdukstub. Ett plagg som du trär över huvudet och kan använda både som en halsduk, men också dra upp den över hakan och upp över huvudet. Jag brukar ha min som halsduk och är det riktigt kallt så drar jag upp den över huvudet (så att bara ansiktet syns, hehe) och sen en mössa över den. Inga glipor = det ultimata! Och när man sedan är varm, så är det enkelt att dra ner tuben (eller varför inte ta av sig den helt?) och bara ha mössa. Perfekt att ha under hjälmen också!
 
Är det stallarbete eller ridning så använder jag mig av ridhandskar/arbetshandskar. Har även ett par underbara termoridvantar som jag hittade på Granngården för ett par år sedan. De är underbara och jätte mysiga!
 
Vinterridbyxorna är av märket Kerrits och det går att läsa mer om dom häääääääääär. Underbara byxor! Som ett extra skin. Supermjuka med fleecefoder på insidan! Finns även i vanligt utförande, det vill säga inte fodrade. Finns också i helskoning och halv, både som bootcut och stövelbralla. Sulorna finns att köpa på Hööks och de ser inte ut att vara mycket för världen, men jooorå! 
 
Rent säkerhetsmässigt sen, när ni och era kompisar är ute och igång, är förståss att vara broddade. Och gärna snösulor om vädret ska vara på de viset, för att försöka förhindra både vrikningar och omkullgående. Har du ingen möjlighet att sko med snösulor/inte vill sko med snösulor så finns det massvis med alternativ. Förutom för oss då, som bara har två broddhål bak i trakterna. Förra året fixade jag mina egna snösulor, väldigt billigt och fungerar utmärkt; det går att läsa hääääääär.
 
Reflexer är underskattat för många, och har man tur så plockar folk på sig både på sig själva och på sina djur reflexer när mörkret kommer. Men de många inte tänker på är att även vid skymmning, ordentligt regn och snöfall så har blister svårt att se på långt håll. Även i dagsljus. Plocka på er lite reflexer och gärna en pannlampa.
 
I dessa dagar finns dessutom reflexspray, som för övrigt är en underbar uppfinning och kommer nog att slå stort ju fler år de finns på marknaden! Det finns olika för olika typer av användning, de man kan spraya direkt på djuret som försvinner med tvål och vatten. De man kan spraya på sina kläder och så vidare. Jag har använt till både min egen jacka och till hästarnas täcken. Sprayet till djuren har vi använt på våra getter som envisas med att hoppa ur hagen om kvällarna. Fungerar så att det inte syns i dagsljus, utan i mörker och när det blir lyst på. Helt suveränt!
 
Andra små saker man kan byta ut och tänka på:
- byt ut dina stigbyglar till ett par i plats. Plats binder inte kyla på samma vis som metall.
- byt ut metallbettet mot ett i gummi eller mot ett bettlöst alternativ 
- mocka och fixa stallet innan du rider för att bli varm i kroppen
- rid barbacka, eller varför inte tömköra?
- under uppvärmningen av hästen, promenera jämte och sitt av när du ska skritta av
- köp en värmefilt som du kan mysa ner dig i när du kommer hem från ett kyligt stall
 
Intressant fakta: varför fryser man alltid om fötterna först? och hur kommer det sig att vi fryser om hela kroppen när fötterna har frusit till is? När vi fryser och kroppen tror att vi ska förfrysa, så väljer den att inte skicka förstärkning till fötterna (gäller även händerna), utan fokuserar på att skicka blod och hålla igång musklerna närmre bålen. Den prioriterar att den kan överleva utan händer och fötter om det skulle behöva bli så. Så kroppsdelarna allra längst ut får dålig cikulation och musklerna går ner i vila. Och varför man börjar frysa för att fötterna har förfrusit är att de lilla blod som fötterna faktiskt får, blir ju nerkylt och när de kommer upp tillbaka till hjärta och lungor så pumpas detta kyliga blod ut i kroppen vilket kommer att leda till att vi börjar frysa (testa på sommaren sen när du är svettig att spola handlederna i kallt vatten, så kommer du att bli betydligt snabbare nerkyld än annars!).