Stångbett

Det har gått lite i perioder för mig om hur jag resonerar om stångbett. Och jag kan inte säga att jag är någon expert varken rent teoretiskt eller att rida med det, utan detta är bara mina egna tankar om det... 
 
Vi började prata om det i slutet av den senaste ridlektionen och jag fick en rejäl tankeställare. Bettet i fråga är skarpt om det används fel, men å andra sidan så kan de användas med så små och fina hjälper att de nästan inte syns. Målet är så klart att kunna styra och föra hästen med sätet, men att handen/bettet kan hjälpa till som förstärkning.
 
För om man börjar tänka på hur man sitter i sadeln och hur ett stångbett är uppbyggt så kan man se en likhet där. Det finns skänklar, det finns tryck, lyftande hjälper, och det finns även en hävstång i vår sits. Alltså, om man rider på de viset jag försöker med, så kommer ett stångbett säga mycket mer till Leikan än ett vanligt tränsbett eller sidepull kan göra (jag red, dagen till ära med sidepull, hehe). 
 
De fick mig att fundera rejält. De rörelser jag numera försöker göra, kommer med en stång att förstärka min sits och om jag inte är tillräckligt tydlig så kan stången vägleda och liksom förklara mer vad jag vill. För med ett tränsbett är det inte alls tydligt, utan kan säga emot min sits. Och det är inte konstigt då att det blir fel!!
 
Ett stångbett kan alltså bli mildare och därmed skapa en mer harmonisk häst samt göra mina hjälper tydligare. Givetvis så vill jag förstås att min sits ska styra i första hand, men man måste ju börja någonstans. Och jag är medveten om att Leikan inte har något emot ett stångbett eftersom han föredrar trycket i nacken än de i munnen. Jag blir liksom mer tydlig. 
 
Så egentligen så är det svårare att rida med ett vanligt tränsbett, eftersom de sättet vi har fått lära oss rida (de flesta av oss i alla fall) så säger vår sits en sak och bettet en annan. Man förstår ju varför många hästar inte fungerar överallt med en del människor. Oftast så brukar våra tränsbett vara delade dessutom (jodå, mina som jag äger är också det), och det ger ännu fler signaler som går emot vår sits. Är inte det rätt knasigt? 
 
Varför har ingen berättat de här för mig innan?
 
Så jag fokuserar just nu på att inte vara ivägen för min häst när jag sitter på honom, att försöka ge honom EN signal och inte dubbla (som att min sits säger sväng men handen säger något helt annat. Inte konstigt att han blir en ostbåge), mer kroppskontroll på mig själv och vara mer stolt och mer matador! Behöver jag säga att vi är och nosar på akademisk (historisk) ridkonst? VÄLDIGT INTRESSANT.

Det där med form. Eller är det form?

Följer trenden, å tänkte skriva ihop något om "form", som jag läste senast hos Natalie (se inlägget här) och som ständigt återkommer på sociala medier. Jag är jätteglad, stolt och blir varm långt in i själen av att se hur en helt ny värld har öppnats hos Natalie som frågar, tar till sig och är mer ödmjuk än någonsin i sin träning av lilla V, samt är mer kritisk till hur andras hästar som "rör sig så förbannat bra, med lyft och energi", faktiskt inte rör sig de minsta bra eller hållbart. Det blir väldigt spännande diskussioner av det :) 
 
Nu är inte jag något proffs på något vis, men har ändå försökt ta till mig de jag kommer över om hur hästen rör sig när den lever "fritt" samt hur den borde arbeta för att den rent fysiskt ska klara av de arbete vi ställer på den + att vi sitter på dess rygg. Det är många tränare och hästfolk som såklart VILL göra rätt och i tron att de gör rätt, så blir det ändå fel någonstans. Att trycka i hästen mängder med kraftfoder, betsla upp, byta sadel, hjälptyglar etc och fortsätta träna som man alltid har gjort, kommer inte i längden att fungera. 
 
Att lära sig hur hästen rent anatomiskt ser ut, och hur den kan använda sin kropp för att bära sig bättre och där med sänker risken för framtida skador och annat trist. Det är små saker man kan lära sig att leta efter, när hästen går fel eller om den går rätt. Det är inte hjärnkirurgi, utan bara ett par små tecken. Att hästen kröker på nacken och ger dig eftergift betyder inte att den går rätt, det ser kanske snyggt ut, men är verkligen hela kroppen med? En häst utan ordentlig styrka i buk, bakdel och rygg orkar inte bära sig med halsen krökt och med eftergift timme efter timme... Av de jag har sett så är det inte många hästar som har den styrkan. Oftast så trampar de inte ens in under sig eller har något av de andra tecknena på att det fungerar som det ska med sig... Det får mig att dra mitt hår :)
 
Sen kommer det förstås till den delen att (göra om och) göra rätt tar tid. Det tar jättelång tid. Men man kommer att märka när hästen rör sig på ett annat vis. Och allt annat kommer att följa med då (benlyft, tempo, energi osv) och det kommer att kännas underbart. När spänningarna och stressen hos hästen släpper för att den känner att den KAN bära sig själv. Oslagbar känsla!
 
Här kan ni läsa om pyramiden/trappstegen jag jobbar efter: häääääär 
 
Form är ett knepigt begrepp.
 
Här är lite inlägg som jag har skrivit om ämnet tidigare:
Vad jag vill se 
Intressant klipp
Lösgjordhet och eftergift
En korrekt form

Vad jag vill se

Tänkte dela ett klipp som jag har delat förr, men jag tycker att det är ännu mer relevant just nu då jag har kommit mycket längre i den här typen av träning. Och framförallt att jag tycker att jag ser så mycket framsteg! 
 
Vet att det säkert är en hel del som undrar vad det är jag är ute efter när jag tränar en häst, vad jag blir så glad över att se och hur jag gör för att locka fram det. Kanske är någon nyfiken på att börja själv? Få inspiration? Eller bara är nyfiken. 
 
Vad jag vill ha och strävar efter i det stora hela
- en hållbar häst
 
Vad jag vill se och få fram under träning
- en häst som är avslappnad och i balans
En häst som är avslappnad & i balans är en häst som sätter fart på att bygga och stärka sin kropp. Muskler, ligament, senor, skelett. Detta tar tid att bygga upp. En häst som är spänd gör inte det, och allt som görs i detta skede är ren och skär slitage... Så detta är en väldigt, väldigt viktig del. 
 
- en häst som länger på sin hals
Detta är ett tecken på att hästen slappnar av. Också ett tecken på att bukmuskulaturen och bakdelen har kommit igång (återkommer till detta nedan).
 
- en häst som vinklar bäckenet
Använder hästen sin bukmuskulatur så kommer den att tippa sitt bäcken, och ryggmusklerna kommer att "sträckas ut" och i sin tur kommer bogarna att lyftas. Även bakbenen kommer att sättas in mer under hästen och för att kompensera vikten och balansen så kommer hästen att sänka sitt huvud.
 
Vad menas med att hästen vinklar sitt bäcken? Att tippa bäckenet bakåt kan jämföras med att göra tvärtom mot att "svanka". Testa själv att spänna magmusklerna och låt bäckenet följa med. Hur känns det i ryggen och vad vill du göra med dina ben? Trampa in under dig? Och vart vill ditt huvud? Uppåt eller nedåt?
 
- en häst som jobbar och arrangerar hela kroppen
Vet inte om ni har tänkt på det, men från och med nu; iaktta hästarna runt om er hur de rör sig. Både i hagen och under ryttare/när de tränas. Rör de sig genom hela kroppen? Eller är det bara benen som "rör sig".
 
Jag vet att Leikan har varit proffs på att bara springa på med benen och vara spänd och stum i resten av kroppen, till exempel. Man vill ha en rörelse från huvudet, ner i nacken, genom bogarna, buk och rygg, hela bakdelen; genom kors, höft, knä och has. Och givetvis benen då.
 
Det ska finnas en rytm (vill inte säga takt, för de känns fel), benen ska röra sig rytmiskt och i samma veva liksom. Till exempel i trav: de ska lyftas lika högt, lyfta från marken samtidigt och landa samtidigt. Bilden nedan visar hur det inte ska vara. Dessutom så visar den att hästen inte trampar in under sig, utan mer "bakom sig".
 
Bilden är printad från klippet som är här nedanför.
 
Hur gör jag för att få fram detta?
 
- låter hästen få hitta sin egen balans
Bryr mig inte om vart huvudet befinner sig. Huvudets position är avgörande för hur hästen balanserar sig. Och är det en häst som är spänd, obalanserad, omusklad osv så kommer den att bära sitt huvud högt. Och börjar jag då försöka justera det så kommer den inte att slappna av. Jag hjälper till med de stöd som behövs med hjälp av skänklar och säte och eventuellt hand om det är så. Vid arbete från marken så har jag hästen i lina utan stöd, men den får de stöd den behöver av mig rent fysiskt bredvid. Men den måste lära sig att hitta sin balans utan mig och andra hjälpmedel. Att hitta sin balans, börja bygga runt om i kroppen, där efter kommer resten av bitarna att falla på plats. De är det jag strävar efter.
 
För att få hästen på bilden till vänster, så får man börja med hästen till höger!
Bilden är ifrån klippet nedan.
 
 
- arbetar mycket från marken 
Från denna position kan man se väldigt tydligt hur hästen rör sig. Både i lina, löst och i töm. Man stör hästen oerhört mycket när man sitter uppepå, så jag föredrar att göra skänkelvikningar, öppna och sluta "för hand". Likaså bak- och framdelsvändningar! Man ser tydligt om hästen trampar in under sig, samt "korsar sina ben". Detta gör jag för att få hästen att upptäcka sin kropp och känna att den har fyra ben. Detta gör jag alltid i skritt.
 
- inte kräva för mycket för snabbt
Det kommer inte att bli perfekt första gången. Och inte på ett bra tag framöver heller. Det tar ungefär 2 år att bygga upp hästen så pass på detta så att den kan bära upp sig i alla de moment som krävs i den "vanliga träningen". Så; tålamod.
 
- equiband
Bandet är ju utformat så att de ska skapa ett muskelminne på hästen. Det ger alltså inget statiskt stöd på något vis (som alla andra "wannabe" equiband, inspänningar, longeringsselar osv gör), utan de är som att man får en påminnelse att aktivera musklerna, men det är inget hästen kan ta stöd av (den får lära sig och testa att bära sig själv). För tar man av equibandet, så kommer detta minne finnas kvar. De andra "hjälpmedlen" kommer inte att göra detta.
 
Vad blir jag glad av att se (bland annat!)?
- lång hals (varför? läs ovan)
- att hästen tuggar (då har spänningar lossnat i nacke och käkar)
- att hästen liksom "gungar" fram i trav eller galopp
- att hästen är lugn och tar nya kommandon med ro och utför det lugnt och fint, genom hela kroppen
 
Här kommer klippet som jag skrivit om en del ovan! Här nämns/visas bland annat;
* tornutskotten i hästens ryggrad när den aktiverar sin bukmuskulatur jämfört med när den inte gör det
* hur viktigt det är att hästen får slappna av och hitta sin kropp
* visar hur du själv kan testa hur du vill hålla kroppen när du spänner magen jämfört med om du spänner ryggen
* skillnaden på hästens rörelser om den har ryggen höjd eller sänkt
* med mera med mera