Förhoppningsvis! Eller ja jo, om inget oplanerat tokigt händer förståss. 
 
Idag har vi varit på hästkliniken på återbesök, för att kontrollera hur skadan har påverkats av igångsättning med skritt och trav i cirka 6 månader. Han var helt ua på rörelseproven, både på rakt och böjt spår. De rakade (bbbbuhhuu) bort hovskägget på bägge benen, vid senorna och ner över kotorna för att kolla med ultraljud. 
 
Det var positiva besked. Det är en hel del ärr på gaffelbandsgrenen och de har gått ihop så pass att det är "läkt". Det kommer aldrig att bli helt återställt som det var innan, men med rätt träning så kan det ändå hålla för träning och lättare tävling. Om han nu inte drar upp det igen. Men det ska vi ju inte hoppas på....
 
Så nu ska vi lägga in kortare tölt och galopp-sträckor på våra ridturer. Och det känns jättebra! Vet att jag har skrivit de innan, att jag har saknat galoppen för att bygga upp honom, så den kommer att sitta väldigt fint nu när det kommer att flätas in i träningen. Tölten ska vi väl nosa lite lätt på, eftersom han gärna blir styv där så tänkte jag bygga upp honom lite mer innan vi börjar på allvar med den. 
 
Innan vi lämnade kliniken fick Leikan en klapp och orden: "nu hoppas jag att vi inte ska ses mer" från veterinären. Det hoppas jag innerligt också.
 

Sista återbesöket? 8/1

Bara update 2 kommentarer
Förhoppningsvis! Eller ja jo, om inget oplanerat tokigt händer förståss. 
 
Idag har vi varit på hästkliniken på återbesök, för att kontrollera hur skadan har påverkats av igångsättning med skritt och trav i cirka 6 månader. Han var helt ua på rörelseproven, både på rakt och böjt spår. De rakade (bbbbuhhuu) bort hovskägget på bägge benen, vid senorna och ner över kotorna för att kolla med ultraljud. 
 
Det var positiva besked. Det är en hel del ärr på gaffelbandsgrenen och de har gått ihop så pass att det är "läkt". Det kommer aldrig att bli helt återställt som det var innan, men med rätt träning så kan det ändå hålla för träning och lättare tävling. Om han nu inte drar upp det igen. Men det ska vi ju inte hoppas på....
 
Så nu ska vi lägga in kortare tölt och galopp-sträckor på våra ridturer. Och det känns jättebra! Vet att jag har skrivit de innan, att jag har saknat galoppen för att bygga upp honom, så den kommer att sitta väldigt fint nu när det kommer att flätas in i träningen. Tölten ska vi väl nosa lite lätt på, eftersom han gärna blir styv där så tänkte jag bygga upp honom lite mer innan vi börjar på allvar med den. 
 
Innan vi lämnade kliniken fick Leikan en klapp och orden: "nu hoppas jag att vi inte ska ses mer" från veterinären. Det hoppas jag innerligt också.
 
Har blivit så inspirerad att skriva ett liknande inlägg, som så många andra. Jag är nöjd med mitt 2017. Allt och inget hände, känns det som. Både små och stora saker. Tänkte dela med mig av ett par delar här! ENJOY!
 
Året började med att jag kom in på Röntgensjuksköterskeprogrammet på LTU, och jag kände på allvar att nu drar min framtid igång. Sen första dagen har det känts mer än rätt och jag är fullt övertygad om att det här yrket kommer att passa mig hur bra som helst. 
 
Det var även ett återbesök på början av året, på hästkliniken i Kalmar för Leikan. Mest en kontroll över hur det såg ut och jag var ganska låg när vi åkte hem. Även om det syntes att skadan hade börjat läka, så var den långt ifrån bra. Och det trycktes extra mycket på hur omfattande skadan faktiskt var och hur jag ställde mig till vad jag ville ha Leikan till i framtiden. Det var bara att återgå till sjukhage varvat med stora hagen, kortare promenader osv. 
 
En ny sadel bestämde jag mig för att köpa i mars, ungefär. Då den jag hade innan inte passade mig alls. Och det blev en Maxflex igen, en uppdaterad version av den första jag hade för ett par år sedan. Så nöjd! 
 
En bra bit in på det nya året, i maj ungefär så tog jag beslutet att Fagur skulle säljas. Ett otroligt hjärtskärande beslut, men jag försökte verkligen att se över mina egna känslor och hjärta. För vi ville inte samma saker, vi bara bråkade till slut och vår relation blev sämre. Han fick dock ett jättefint hem, och han åkte i juni. Han sköter sig och charmar sin nya familj hela dagarna, och dom kommer inte att göra sig av med honom i första taget. Det känns underbart att han hamnade där. 
 
Lagom från de att Fagur åkte så kom Mindy till Långasjö. Denna svartvita lilla shettisdam som tog oss alla med storm. Så snäll, kelen och mysig... hon tände inte alls något i en som fick en att börja önska sig en liten likadan...
 
Mitt i sommaren började jag jobba på röntgenavdelningen på sjukhuset. Så sjukt kul och givande. Det gick inte en dag utan att jag gick därifrån med huvudvärk för att det var så mycket att ta in och att lära sig. 
 
I juli började "En vacker turné" med premiär i Helsingborg, och jag och min vapendragare Sanna förberedde oss för ett helt gäng med spelningar under sommaren. Det blev en del och vi hade tur med vädret nästan alla gånger. Förutom själva konserterna (som var såjävlaawesome) så fick vi nya vänner och bekantskaper, se delar av Sverige som vi inte annars skulle se, testa våran vänskap och köra otroligt mycket bil. En mycket fin tid som jag kommer att bära med mig under en lång tid. 
 
Under sommaren gjordes ännu ett återbesök till hästkliniken i Kalmar med Leikan. Men denna gången med betydligt bättre prognos! Dags för igångsättning, även om det var ett par månader med skritt så kändes det som att ha vunnit högsta vinsten. Igångsättningen har fortsatt med bra resultat under hösten och vintern. 
 
Sen Fagur åkte så började det klia i mina fingrar efter en ridhäst. Jag visste att jag inte hade råd att köpa en (och ännu mindre ha råd att ha den) egen. Och jag var inte sugen på att skaffa någon ny heller. Så skrev ihop en liten text och la upp på allas favorit sociala media, facebook, om någon hade någon liten häst som de ville ha hjälp med under en tid. Fick snabbt massor med svar, men det slutade med att jag åkte och provred två ston som fanns i Fagurs nya flock.
 
Sigga kom först under mitten av sommaren, och hon kom mig väldigt nära. En rejäl tjej med mycket rörleser och snabba hovar! Hon fick olyckligtvis en allergisk reaktion mot något som jag inte är helt säker på vartifrån, så hon fick läskiga nässelutslag över hela kroppen (såg jätteläskigt ut!). När Sigga åkte hem så byttes hon ut mot Minning. Också en rejäl tjej med mycket pass. Det gick snabbare att få resultat med henne då hon hade mer utbildning i bagaget. Väldigt rolig häst. Två damer som jag aldrig kommer glömma och som lärde mig väldigt mycket.
 
När sommaren började lida mot sitt slut så tog jag och mamma tag i saken och åkte och kikade på en liten ponny. Mamma sörjde att Fagur åkte då hon var väldigt fäst vid honom, och hon var inte lika sugen att följa med till stallet längre. Så jag föreslog att vi kanske kunde skaffa en liten ponny ihop som hon kunde ha som sin egen. Den här lilla (väldigt lilla) ponnyn var såklart Peggy. En rufsig, blyg och näpen liten gul dam med spretig man och lugg.
 
2017 har varit ett år med väldigt mycket HEJ och en del avsked. 
Och med tanke på min sinnesstämning som jag hade när året började jämför med nu så är det en enooorm skillnad. Gick igenom en typ av kris i slutet av -16 som involverade jobbet jag hade då varvat med mitt mående. Men nu, ett år senare så kan jag säga, helt ärligt, att det är bättre nu. Ibland behöver man slå sig fri från de som tynger en. Tack alla som har gjort de här året till det de har varit, familj, vänner, turen och ödet.
 
Nu kör vi 2018!

Årsresumé

Bara update Kommentera
Har blivit så inspirerad att skriva ett liknande inlägg, som så många andra. Jag är nöjd med mitt 2017. Allt och inget hände, känns det som. Både små och stora saker. Tänkte dela med mig av ett par delar här! ENJOY!
 
Året började med att jag kom in på Röntgensjuksköterskeprogrammet på LTU, och jag kände på allvar att nu drar min framtid igång. Sen första dagen har det känts mer än rätt och jag är fullt övertygad om att det här yrket kommer att passa mig hur bra som helst. 
 
Det var även ett återbesök på början av året, på hästkliniken i Kalmar för Leikan. Mest en kontroll över hur det såg ut och jag var ganska låg när vi åkte hem. Även om det syntes att skadan hade börjat läka, så var den långt ifrån bra. Och det trycktes extra mycket på hur omfattande skadan faktiskt var och hur jag ställde mig till vad jag ville ha Leikan till i framtiden. Det var bara att återgå till sjukhage varvat med stora hagen, kortare promenader osv. 
 
En ny sadel bestämde jag mig för att köpa i mars, ungefär. Då den jag hade innan inte passade mig alls. Och det blev en Maxflex igen, en uppdaterad version av den första jag hade för ett par år sedan. Så nöjd! 
 
En bra bit in på det nya året, i maj ungefär så tog jag beslutet att Fagur skulle säljas. Ett otroligt hjärtskärande beslut, men jag försökte verkligen att se över mina egna känslor och hjärta. För vi ville inte samma saker, vi bara bråkade till slut och vår relation blev sämre. Han fick dock ett jättefint hem, och han åkte i juni. Han sköter sig och charmar sin nya familj hela dagarna, och dom kommer inte att göra sig av med honom i första taget. Det känns underbart att han hamnade där. 
 
Lagom från de att Fagur åkte så kom Mindy till Långasjö. Denna svartvita lilla shettisdam som tog oss alla med storm. Så snäll, kelen och mysig... hon tände inte alls något i en som fick en att börja önska sig en liten likadan...
 
Mitt i sommaren började jag jobba på röntgenavdelningen på sjukhuset. Så sjukt kul och givande. Det gick inte en dag utan att jag gick därifrån med huvudvärk för att det var så mycket att ta in och att lära sig. 
 
I juli började "En vacker turné" med premiär i Helsingborg, och jag och min vapendragare Sanna förberedde oss för ett helt gäng med spelningar under sommaren. Det blev en del och vi hade tur med vädret nästan alla gånger. Förutom själva konserterna (som var såjävlaawesome) så fick vi nya vänner och bekantskaper, se delar av Sverige som vi inte annars skulle se, testa våran vänskap och köra otroligt mycket bil. En mycket fin tid som jag kommer att bära med mig under en lång tid. 
 
Under sommaren gjordes ännu ett återbesök till hästkliniken i Kalmar med Leikan. Men denna gången med betydligt bättre prognos! Dags för igångsättning, även om det var ett par månader med skritt så kändes det som att ha vunnit högsta vinsten. Igångsättningen har fortsatt med bra resultat under hösten och vintern. 
 
Sen Fagur åkte så började det klia i mina fingrar efter en ridhäst. Jag visste att jag inte hade råd att köpa en (och ännu mindre ha råd att ha den) egen. Och jag var inte sugen på att skaffa någon ny heller. Så skrev ihop en liten text och la upp på allas favorit sociala media, facebook, om någon hade någon liten häst som de ville ha hjälp med under en tid. Fick snabbt massor med svar, men det slutade med att jag åkte och provred två ston som fanns i Fagurs nya flock.
 
Sigga kom först under mitten av sommaren, och hon kom mig väldigt nära. En rejäl tjej med mycket rörleser och snabba hovar! Hon fick olyckligtvis en allergisk reaktion mot något som jag inte är helt säker på vartifrån, så hon fick läskiga nässelutslag över hela kroppen (såg jätteläskigt ut!). När Sigga åkte hem så byttes hon ut mot Minning. Också en rejäl tjej med mycket pass. Det gick snabbare att få resultat med henne då hon hade mer utbildning i bagaget. Väldigt rolig häst. Två damer som jag aldrig kommer glömma och som lärde mig väldigt mycket.
 
När sommaren började lida mot sitt slut så tog jag och mamma tag i saken och åkte och kikade på en liten ponny. Mamma sörjde att Fagur åkte då hon var väldigt fäst vid honom, och hon var inte lika sugen att följa med till stallet längre. Så jag föreslog att vi kanske kunde skaffa en liten ponny ihop som hon kunde ha som sin egen. Den här lilla (väldigt lilla) ponnyn var såklart Peggy. En rufsig, blyg och näpen liten gul dam med spretig man och lugg.
 
2017 har varit ett år med väldigt mycket HEJ och en del avsked. 
Och med tanke på min sinnesstämning som jag hade när året började jämför med nu så är det en enooorm skillnad. Gick igenom en typ av kris i slutet av -16 som involverade jobbet jag hade då varvat med mitt mående. Men nu, ett år senare så kan jag säga, helt ärligt, att det är bättre nu. Ibland behöver man slå sig fri från de som tynger en. Tack alla som har gjort de här året till det de har varit, familj, vänner, turen och ödet.
 
Nu kör vi 2018!
För en gång skull tog jag tummen ur och åkte hemifrån utan att ha något jobbigt ärende att uträtta. I onsdags så mötte jag upp Natalie (äntligen) och åkte för att hälsa på hennes nya tillskott som kom från Island för cirka 2 veckor sedan. Det känns som att jag har träffat den här donnan innan på något sätt, och det kändes inte helt främmande att säga hej. 
 
Hon är bedårande! En sån där go kalaspuff som är stencool & reagerar på allt, men utan att hoppa iväg eller upp i luften, liksom. Så otroligt vackert uttryck i sitt ansikte med vackra ögon. Ah, jag gillar henne. Blir kul att se henne när hon kommit igång att ridas igen. 
 
Jag var där i förmiddags igen och plockade in henne för att hovslagaren skulle komma. Vi snackade hovar, Islandshästar på Island, besvärliga kunder (inom alla områden), galna och arga hästar och så vidare. Intressant. Viðja tyckte att vi mest var långsamma och ganska trista, hon ville hellre gå i hagen med sina kompisar. Men hörde att hon tyckte att det var väldigt roligt att gå på promenad senare under dagen med sin mamma... :)

Läs mer om Viðja häääääär
 
 
Annars då?
Julen står vid dörren och bara väntar på att bli insläppt! Men jag tycker inte att jag har någon vidare julkänsla. Den brukar annars infinna sig någon gång dagarna innan julafton (egentligen tidigare med tanke på att mamma gör om hela deras hus till en plats för bara tomtar och pynt), men i år har jag nog inte riktigt hängt med. 
 
Det ÄR mycket som händer nu och jag hinner liksom inte landa riktigt. Även om jag tar mig tid att både vila och slappna av så kommer jag ändå inte ner ordentligt med båda fötterna. Men det kommer väl! Jag laddar inför en stor tenta som kommer att gå av stapeln vecka 2. Tack och lov så har betyget satts i parallellkursen nu så det är bara att fokusera till max på den här tentan som innehåller allmän farmakologi, kontrasmedel och läkemedelsberäkning. Alltså bara tunga grejer. Väldigt intressant och spännande, men väldigt krävande. Längtar tills dess att tentan är gjord så att man kan pusta ut lite grann åtminstone.
 
Men stress tillhör väl julen? Huuua.

Ny kompis & jul

Bara update En kommentar
För en gång skull tog jag tummen ur och åkte hemifrån utan att ha något jobbigt ärende att uträtta. I onsdags så mötte jag upp Natalie (äntligen) och åkte för att hälsa på hennes nya tillskott som kom från Island för cirka 2 veckor sedan. Det känns som att jag har träffat den här donnan innan på något sätt, och det kändes inte helt främmande att säga hej. 
 
Hon är bedårande! En sån där go kalaspuff som är stencool & reagerar på allt, men utan att hoppa iväg eller upp i luften, liksom. Så otroligt vackert uttryck i sitt ansikte med vackra ögon. Ah, jag gillar henne. Blir kul att se henne när hon kommit igång att ridas igen. 
 
Jag var där i förmiddags igen och plockade in henne för att hovslagaren skulle komma. Vi snackade hovar, Islandshästar på Island, besvärliga kunder (inom alla områden), galna och arga hästar och så vidare. Intressant. Viðja tyckte att vi mest var långsamma och ganska trista, hon ville hellre gå i hagen med sina kompisar. Men hörde att hon tyckte att det var väldigt roligt att gå på promenad senare under dagen med sin mamma... :)

Läs mer om Viðja häääääär
 
 
Annars då?
Julen står vid dörren och bara väntar på att bli insläppt! Men jag tycker inte att jag har någon vidare julkänsla. Den brukar annars infinna sig någon gång dagarna innan julafton (egentligen tidigare med tanke på att mamma gör om hela deras hus till en plats för bara tomtar och pynt), men i år har jag nog inte riktigt hängt med. 
 
Det ÄR mycket som händer nu och jag hinner liksom inte landa riktigt. Även om jag tar mig tid att både vila och slappna av så kommer jag ändå inte ner ordentligt med båda fötterna. Men det kommer väl! Jag laddar inför en stor tenta som kommer att gå av stapeln vecka 2. Tack och lov så har betyget satts i parallellkursen nu så det är bara att fokusera till max på den här tentan som innehåller allmän farmakologi, kontrasmedel och läkemedelsberäkning. Alltså bara tunga grejer. Väldigt intressant och spännande, men väldigt krävande. Längtar tills dess att tentan är gjord så att man kan pusta ut lite grann åtminstone.
 
Men stress tillhör väl julen? Huuua.