Fluffigt besök

Ponnyn tar de allra flesta med storm vart hon än hamnar, oavsett vilka hon möter. Även den mest ohästiga själ brukar till slut smälta för det fluffiga ansiktet med det svarta hjärtat på mulen! 
 
Vi utförde en god gärning och åkte till ett äldreboende för att sprida glädje åt de äldre själarna. Gissa om dom blev glada när en fluffig liten ponny kommer klivande med lagom muppiga kliv och spetsade små öron och jätte godis sugen! Det var många skrynkliga händer som klappade och kände på henne och ett och ett annat knäckebröd slank ner också. 
 
 
De äldre själarna som inte hade möjlighet att gå ut på gården till äldreboendet fick fint besök uppe på sina avdelningar, då Peggy inte har några problem med att åka hiss eller visa sig inomhus. Hon är så lugn och snäll och följer mig överallt. Hon är såklart lite blyg i början och bakar något steg när någon vill slänga sig om halsen på henne, men efter lite övertalning och snussande med mulen så har hon inget emot att bli kliad bakom örat eller omkramad. 
 
Efter det här lilla mötet med en hel drös med äldre så tänkte mamma och jag att vi skulle åka på lite ärenden till Hööks och Granngården, då vi var i närheten. Färden tog oss till Hööks först, och gissa vem som fick följa med in i butiken och överraska personalen? 
 
 
 
Sen åkte vi till Granngården, där även små vänner får följa med in i butiken! Så Peggy knatade med oss in och valde ut vilken påse med morötter hon ville ha. 
 
Kan inte säga tillräckligt många gånger hur fantastisk hon är. Hon är så lugn och samlad. Även om hon blir lite uttråkad och börjar veva med ena frambenet så står hon stilla och väntar. Hon gick över både galler och konstiga gummimattor in i båda butikerna, fönsterdörrar som glider upp framför näsan på henne, hala golv inne i korridorer och konstiga ljud. Hon rör inte en min! Det enda hon reagerade på med att bli rädd/stressad var när det kom en kund bakom henne med en inte så ljudlös vagn fylld med hinkar som skramlade. Lät henne vända sig om och titta, och sen var det inte mer med det. Helt okej att reagera på den liksom.
 
Hon lastades in och ur transporten flera gånger och jag behövde inte ens be henne gå på transporten. Hon gick upp på eget intiativ, alla gångerna (det lönar sig att träna lite lastning ibland!). Jag är så jäkla stolt över den här lilla lilla loppan som bara växer och växer för varje dag och som är så ofantligt modig och lugn. Hon kommer att bli en toppen kompis att träna och jobba med i framtiden!
Bettinas islandshäst

Vilken fantastisk liten häst! Ååååå, blir själv sugen på att klappa . . .