Här är anledningen till dålig uppdatering...

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Säg hej till JOEY! Han flyttade hem till oss sådär lagom spontant förra veckan och vänt upp och ner på vår tillvaro. Ingenting är sig likt och jag har inte sovit såhär lite/dåligt på tusen år. Men vad gör det när man har en fluffis att titta på. Han är oroväckande söt och go... Han har varit med i stallet flera dagar i rad nu och hjälpt till att fodra, mocka och fixa med hästarna. Eftersom han är så pass liten ännu så har han inte fått vara med när jag rider eller så ännu, utan de får komma senare.

Träns update

Ja, jag har ju skrivit lite om tränset som jag beställde till Peggy för ett tag sedan. Detta lämnades in till skomakare för att korta sidostyckena, käkrem och även "sidostyckena" till nosgrimman. Men jag tyckte ändå att det inte passade. 
 
Nu har jag testat igen och ändrat lite, så nu kan det faktiskt funka. Nosgrimman dock, den är väldigt bred på ponnyns lilla huvud, MEN det funkar. Fick ta bort remmen som man knäpper nosgrimman med, och sätta ett balsnöre sådär provosoriskt (ska komma på något bättre till den detaljen...). Vad tycker ni? 
 
Tränset är verkligen såååå fint! Så mjukt och det ser svart ut på bilderna, men det är mörkt, chokladbrunt med lite bling i pannbandet, brett nackstycke osv osv. Däremot så ville ponnyn inte posera alls, men here it is.
 
 
 
 
 

Bus med knasbollar

Efter en lång vecka full av aktivitet för min del men vila för hästarna så tänkte jag att de kunde få rasta sig lite på ridbanan. Satte upp ett litet kryss som de fick ta sig över och det var uppskattat! De sparng som små galoppörer ett tag och brallade och frustade. Det känns skönt i mammahjärtat att se dom tillsammans, när de busar men samtidigt håller koll på mig om vad jag ber om. 
 
Testade faktiskt att se om jag kunde få Peggy så pass intresserad av att följa mig när jag bad om det, och efter lite lirkande och med hjälp av Leikan så nappade hon och började följa! Snacka om att jag blev överlycklig!! Det är egentligen samma sak varje gång en häst gör det valet att följa med, men ändå så är det så stort VARJE GÅNG det händer. Jag blir som sagt överlycklig och jag känner mig väldigt speciell. 
 
Och när jag börjar jobba med en ny/ung häst på det här sättet, så inser jag hur enkel Leikan har varit att jobba med och hur mycket han ger av sig själv när han gör det. 
 
Jag vill poängtera hur viktigt det är att bara busa och umgås, utan krav eller annat som hägrar. Att stanna upp mitt i och bara klappa, krama och pussa. Tänk på att din häst har inte valt dig, du har valt den. Så när de ställer upp på det vi ber om, så ska vi absolut uppmuntra det och ge tillbaka så ofta vi kan.
 
Dessa knasbollar :)