Terapi-ponny?

Underbara, duktiga lilla Peggy fick en heldag med ärenden för ett par dagar sedan. Ett besök till veterinären för att vaccineras, sen så blev det en spontan tur till ett äldreboende (där mamma jobbar). Där spred hon så mycket glädje så ni anar inte! De gamla klappade och kelade med henne, hon fick några knäckebröd och fick höra att hon nog var den finaste & snällaste lilla hästen i hela världen. 
 
Inte så tokigt ändå. Värre saker har hon säkert hört liksom ;)
 
Hon var jättesnäll mot alla som ville hälsa och visade inga tendenser på att bli rastlös, men gick ändå ett varv över gården med henne efter ett tag, så hon fick andas och sträcka på sig lite. Vi blev sedan inbjudna att hälsa på några som inte kunde ta sig ut till uteplatsen, så vi åkte hiss och gick i korridorer. Att se henne lägga sitt huvud över sängkanten och snussa på en gammal och skrynklig hand för att sen se glädjen LYSA genom en äldre mans ögon. Han var så bortdomnad innan och hade inte visat något direkt tecken på att vara medveten på väldigt länge. Men en blick på Peggy och känna hennes mule fick honom att komma tillbaka. Jag fick bita ihop för att inte börja storgråta. Det var otroligt stort känslomässigt i både hjärta och själ. Fina ponnyn.
 
Ja, hon var väldigt snäll, lyhörd och allmänt go hela stunden vi var där. Och jag blir så otroligt stolt över henne. Hon har inte varit iväg alls med mig. Inte åkt transport sedan hon kom till oss (för snart ett år sedan), men hon gick rakt på transporten alla gånger jag bad henne och stod snällt där inne under resan. 
 
Den träningen som jag har lagt ner på henne har gett fint resultat. Och då har vi inte tränat mycket. Max en gång i veckan samt någon promenad då och då. Det ger mycket att bara umgås med sin häst! Det ger en fin relation, trygghet och värme. 
 
Är så stolt, som sagt och jäkligt glad för att jag har fått chansen att jobba med den här lilla ponnyn som visar mer och mer vart skåpet ska stå och hur fantastisk hon är. 

Nu är hon dessutom vaccinerad + vägd inne på Distriktveterinärernas hundvåg på kliniken. Snacka om att alla patienter, hussar, mattar, djurskötare och veterinärer tittade! 86,2 kilo lätt med gräsmage. 
 
 

Nytt flugtäcke

Det är svårt att hitta passande täcken till Peggy. Och det är ännu svårare att hitta BRA täcken till henne. Så det slutar alltid med att det blir ett täcke från Horseware (och det är inte fy skam, har aldrig blivit besviken på ett HW-täcke!). Denna gången blev det ett flugtäcke från deras Petite-kollektion.
 
Jag resonerar lite så att flugorna, och ja, insekterna överlag är överjävliga och det minsta man kan göra för att mildra de där lidandet för hästarna är att ta till alla medel som bara är möjligt. Att lägga på ett flugtäcke är både schysst för miljön, mig och hästen. Inga gifter eller annat, och det går att använda om och om igen. Att bara få slippa det där bitandet och att något sätter sig på huden hela tiden måste vara såååå skönt att få komma undan ett tag. Därför täckar jag mina icke-eksemhästar. Leikan är väl i och för sig något känslig när det blir mycket bitande, men han går med sitt flugtäcke i princip hela säsongen.
 
Tillbaka till detta lilla täcke då. Peggy har 65 i täcken och även i detta då, och de satt som en smäck. Jag överdriver inte när jag säger att passformen är on point på båda mina hästar, för det är verkligen. Blir nästan religös när jag lägger på det och tar av det för de sitter så jäkla bra. Och tro inte att passformen eller kvalitén blir sämre för att täckena blir mindre, onej!
 
Det är minsann dubbla bogspännen även på ett 65-täcke, hals med två spännen, hela tre stycken maggjordar med en flik som hålls på plats av maggjordarna så att magen skyddas. En lång svansflärp som skyddar svansen, samt benskärningar/bogveck som det brukar vara på HW-täckena. Halsen är dessutom avtagbar! Såklart så är det mjukt foder vid bogen och i halsen (vid manen) för att förhindra skav. 
 
Ett jättefint och tunt täcke som kommer att uppskattas av den där lilla ponnyn.