Kan det bli vår snart?

Precis när man tror att vintern ska börja ge med sig, att snön ska börja försvinna (åtminstone på vägarna) och det ska börja bli lite mildare i luften så säger det bara BAAAAAM och nope. Hela dagen idag har det toksnöat om vartannat, blåst isande kallt och det som ligger kvar av snö och is är stenhårt och jättehalt. Jag är bara lite bitter, jag känner att det är färdigt nu liksom. Jag är så redo för vår och värme! 
 
Förutom de träningar vi har i ridhuset varje tisdag så är det svårt att hålla igång ordentligt med Leikan. Även om vi skrittar otroligt mycket, så är det svårt med de andra gångarterna, trots snösulor och brodd. Tycker inte att rörelserna tas ut ordentligt, spändhet och stelhet och jag själv är likadan + att jag är livrädd att han ska tappa fäste eller göra något annat tokigt. Så vi skrittar på (som är iskallt) och ökar där det är möjligt, vilket inte sker allt för mycket. 
 
Men man ska inte klaga egentligen, för det är bra annars. Men jag skulle vilja komma igång ytterligare, kunna trycka på mer och ge mer liksom... Jag får vara glad för det jag får för tillfället! Att han går så bra som han gör, att han är pigg och glad. Vi får helt enkelt ta ut oss allt vi kan när vi är i ridhuset. 
 
De få gånger som man kan öka galoppen eller åtminstone hålla galoppen lite längre än tio meter är fantastisk. Han är så pigg och han studsar mer uppåt än framåt faktiskt, men när han väl får in rytmen så blir han så härlig. Som idag fick jag en sådan. Solen har legat på en sträcka de senaste dagarna där isen har släppt, där fick han fatta galopp och dundra på i ett schysst tempo. Med den iskalla vinden som redan låg på, så blev det så mycket vinande i vinden med vår fart, att jag inte ens hörde hovslagen mot den hårde grusvägen. Men känslan var där. Underbar. Precis vad jag behövde.