Båda trollen som sällskap på promenaden

Mitt i allt jobb och tentaplugg så får man ju hitta sina stunder med pauser och att helt enkelt göra något annat. I tisdags kväll var det äntligen träning för Susanne i ridhuset igen och det gick så jääääkla bra. Kunde inte sluta le eller sluta prata om det efteråt + att jag fick bita ihop för att inte börja gråta under passet. Jag har trott att jag har ridit skänkelvikningar innan, men det har jag inte, inte förrän då. Han var klockren! Allt var enligt skolboken. Sen så var han så mjuk och lugn under hela passet förutom när vi skulle fatta galopp första gången, då flög han rakt upp i luften och sprattlade som en fisk en stund. Men det är okej, så är det ibland ;)
 
Och igår var vi ute på en promenad, och jag testade att gå med både Leikan och Peggy samtidigt. Leikan skulle bara ut för att sträcka på sig och Peggy tycker det är ganska kul med promenader. De två trollen var kanske inte helt övertygade om varandras sällskap med endast en människa som de får slåss om uppmärksamhet ifrån. och de kämpade verkligen om den kan jag säga, L körde på sin (halva)spansk skritt och Peggy gick "fot" och snussade i min hand. Och så fort jag klappade på den ena så kom den andra fram och bara "jaaaaaaag dååååå???". Men de funkade bra, de höll samma tempo, respekterar varandra och båda lyssnar väldigt bra på tryck och ljudkomando. Jag slets alltså inte mitt itu som jag gjorde när jag gick med L och Fagur, till exempel. Så pluspoäng till båda!