Årsresumé

Har blivit så inspirerad att skriva ett liknande inlägg, som så många andra. Jag är nöjd med mitt 2017. Allt och inget hände, känns det som. Både små och stora saker. Tänkte dela med mig av ett par delar här! ENJOY!
 
Året började med att jag kom in på Röntgensjuksköterskeprogrammet på LTU, och jag kände på allvar att nu drar min framtid igång. Sen första dagen har det känts mer än rätt och jag är fullt övertygad om att det här yrket kommer att passa mig hur bra som helst. 
 
Det var även ett återbesök på början av året, på hästkliniken i Kalmar för Leikan. Mest en kontroll över hur det såg ut och jag var ganska låg när vi åkte hem. Även om det syntes att skadan hade börjat läka, så var den långt ifrån bra. Och det trycktes extra mycket på hur omfattande skadan faktiskt var och hur jag ställde mig till vad jag ville ha Leikan till i framtiden. Det var bara att återgå till sjukhage varvat med stora hagen, kortare promenader osv. 
 
En ny sadel bestämde jag mig för att köpa i mars, ungefär. Då den jag hade innan inte passade mig alls. Och det blev en Maxflex igen, en uppdaterad version av den första jag hade för ett par år sedan. Så nöjd! 
 
En bra bit in på det nya året, i maj ungefär så tog jag beslutet att Fagur skulle säljas. Ett otroligt hjärtskärande beslut, men jag försökte verkligen att se över mina egna känslor och hjärta. För vi ville inte samma saker, vi bara bråkade till slut och vår relation blev sämre. Han fick dock ett jättefint hem, och han åkte i juni. Han sköter sig och charmar sin nya familj hela dagarna, och dom kommer inte att göra sig av med honom i första taget. Det känns underbart att han hamnade där. 
 
Lagom från de att Fagur åkte så kom Mindy till Långasjö. Denna svartvita lilla shettisdam som tog oss alla med storm. Så snäll, kelen och mysig... hon tände inte alls något i en som fick en att börja önska sig en liten likadan...
 
Mitt i sommaren började jag jobba på röntgenavdelningen på sjukhuset. Så sjukt kul och givande. Det gick inte en dag utan att jag gick därifrån med huvudvärk för att det var så mycket att ta in och att lära sig. 
 
I juli började "En vacker turné" med premiär i Helsingborg, och jag och min vapendragare Sanna förberedde oss för ett helt gäng med spelningar under sommaren. Det blev en del och vi hade tur med vädret nästan alla gånger. Förutom själva konserterna (som var såjävlaawesome) så fick vi nya vänner och bekantskaper, se delar av Sverige som vi inte annars skulle se, testa våran vänskap och köra otroligt mycket bil. En mycket fin tid som jag kommer att bära med mig under en lång tid. 
 
Under sommaren gjordes ännu ett återbesök till hästkliniken i Kalmar med Leikan. Men denna gången med betydligt bättre prognos! Dags för igångsättning, även om det var ett par månader med skritt så kändes det som att ha vunnit högsta vinsten. Igångsättningen har fortsatt med bra resultat under hösten och vintern. 
 
Sen Fagur åkte så började det klia i mina fingrar efter en ridhäst. Jag visste att jag inte hade råd att köpa en (och ännu mindre ha råd att ha den) egen. Och jag var inte sugen på att skaffa någon ny heller. Så skrev ihop en liten text och la upp på allas favorit sociala media, facebook, om någon hade någon liten häst som de ville ha hjälp med under en tid. Fick snabbt massor med svar, men det slutade med att jag åkte och provred två ston som fanns i Fagurs nya flock.
 
Sigga kom först under mitten av sommaren, och hon kom mig väldigt nära. En rejäl tjej med mycket rörleser och snabba hovar! Hon fick olyckligtvis en allergisk reaktion mot något som jag inte är helt säker på vartifrån, så hon fick läskiga nässelutslag över hela kroppen (såg jätteläskigt ut!). När Sigga åkte hem så byttes hon ut mot Minning. Också en rejäl tjej med mycket pass. Det gick snabbare att få resultat med henne då hon hade mer utbildning i bagaget. Väldigt rolig häst. Två damer som jag aldrig kommer glömma och som lärde mig väldigt mycket.
 
När sommaren började lida mot sitt slut så tog jag och mamma tag i saken och åkte och kikade på en liten ponny. Mamma sörjde att Fagur åkte då hon var väldigt fäst vid honom, och hon var inte lika sugen att följa med till stallet längre. Så jag föreslog att vi kanske kunde skaffa en liten ponny ihop som hon kunde ha som sin egen. Den här lilla (väldigt lilla) ponnyn var såklart Peggy. En rufsig, blyg och näpen liten gul dam med spretig man och lugg.
 
2017 har varit ett år med väldigt mycket HEJ och en del avsked. 
Och med tanke på min sinnesstämning som jag hade när året började jämför med nu så är det en enooorm skillnad. Gick igenom en typ av kris i slutet av -16 som involverade jobbet jag hade då varvat med mitt mående. Men nu, ett år senare så kan jag säga, helt ärligt, att det är bättre nu. Ibland behöver man slå sig fri från de som tynger en. Tack alla som har gjort de här året till det de har varit, familj, vänner, turen och ödet.
 
Nu kör vi 2018!