Lakritstrollet är på G....

Det här var sjukt längesen, att jag delade ett gäng såna här bilder. Men tänkte att nu är det på tiden! Mamma som var med och fotade hade händerna fulla då Peggy var med, så kvalitén på bilderna kan variera. Men vill visa så mycket som möjligt ändå. Han kändes helt okej idag och med tanke på att vi bara travade ett par sträckor innan vi började fota så är det klart godkänt. Och så är det något med en kamera... man slutar ju rida. He he. Enjoy!

 
 
 
 
 
 
 

Fundering kring träning och styrka

Igår var jag på mitt första träningspass på oerhört länge. Jag har yogat en del senaste året och det är tufft det också, men kände att jag skulle testa på att höja pulsen mer och svettas liksom. Eftersom jag har mått dåligt de senaste året så har bara tanke på träning gjort mig så trött. Och nu när jag känner att jag börjar få lite ordning på mig själv (peppar peppar!), så kände jag att nu vill jag känna mig stark och smidig igen.
Åkte iväg på ett gympapass som drivs i grupp. Gympa låter verkligen hemskt fånigt, men det är så jäkla kul! Och man får använda hela kroppen!
 
Men det fick mig att fundera en hel del.
 
Hur svårt det är att följa någon i ett högre tempo som man inte är van vid, att lyfta på rätt fot och rätt hand i rätt stund och följa i alla steg. Sen utöver det, ska det hittas en rytm, hållningen ska hållas ordentligt (annars är det meningslöst) och man försöker att inte snubbla på sina egna fötter. 
 
Och framförallt, när man börjar bli trött. Benen brinner, hjärtat håller på att slå sönder bröstet och svetten rinner som om man håller på att smälta bort. Tror ni att man tar ut steget ordentligt? Att hållningen hålls på plats? Att man kan kordinera sig ordentligt? Näääääää! Man kommer då att börja hänga i lederna, det kommer bara vara ryggen som håller upp överkroppen, axlarna åker fram och man orkar knappt stå upprätt (ännu mindre hoppa). Man belastar fel muskler helt enkelt. Och det är betydligt enklare att göra så, om de musklerna redan är tränade för att göra det (hängde ni med där?).
 
Därför är det så viktigt att man fokuserar på rätt muskler när man tränar (både sig själv och sin häst!). Man måste orka bära sig själv innan man kan börja träna på allt annat. Annars kommer de ena efter det andra att göra ont och gå sönder. 
 
Det tar tid att bygga upp och bygga om en kropp (oavsett människa eller häst), och det enda som gäller är att skynda långsamt. Släpp alla måsten, go back to basic. Långa promenader över stock och sten flera gånger i veckan. Varva med enkla konditionspass. Släpp lösgjordhet, form och allt. Ge det tid att byggas om/upp rätt från början. Det kommer att vara så värt det sedan, och skillnaden ni kommer känna är helt amazing att få uppleva.
 
Om ni inte har en aning om vad jag skriver om så får ni ta ett ordentligt grupppass på gymmet och ge er hän så ni kan känna igen känslan. 
 
Också en annan fundering som kom upp, varför är vi så måna om träningen på våra hästar men skiter i oss själva? Och den går också att vända på, varför är vi så duktiga på att träna styrka på oss själva men "glömmer bort" att låta våra hästar träna ren och skär styrka?
 
Vi hoppar över alldeles för många grundsteg innan vi börjar finlira och kräver för mycket.

Grymmaste lakrits

 
Med tanke på snön och att när till och med Leikan börjar trippa fram (trotts brodd) längs vägarna, då är det halt, så jag satte på honom hans tömkörningsgjord, equiband och sidepull och så tog vi oss till närmsta stora fält. Vi båda två fick plumsa i snön, och när jag inte hade mössan i ögonen och höll på att tuppa av från ansträgningen så gjorde vi stora serpentiner med olika grader av böjning. Och han var otroligt fin! Han svarar så jäkla fint på sidepull, jag är grymt imponerad!
 
Det verkar som att vi båda verkligen försöker vårat bästa med de här bettlösa alternativen, framförallt jag som vill att han ska vara så avslappnad som möjligt. Är han avslappnad så får jag igenom allt de andra som jag önskar sen, och det blir BRA resultat och en häst som inte spänner sig (och det vill man ju förståss ha!). 
 
Hade inte tänkt släppa ut honom något på lina idag, så jag tog de vanliga lädertömmarna. Men ändrade planen när han var så fin och jag insåg att jag aldrig skulle orka springa genom snön de längder som han skulle behöva. Så lät honom trava runt med tömmen som lina och jag sprang de bitar jag kunde för att han inte skulle behöva gå på en för snäv volt. Tömmen blir ju ganska tung och sidepull är kanske inte de bästa, men äsch, de löste sig för den lilla stunden. Och så grym Leikan var där då!
 
Vet att ni tycker att jag är dryg när jag höjer honom till skyarna i typ varje inlägg, men han var verkligen GRYM idag! Lugn, avslappnad och koncentrerad på sin uppgift. Sen så var det nog ganska tungt i snön.... hehe. Sen så tog vi ett par galopp fattningar, och det var kul! Det livar upp lite att få väva in lite galopp här och där.

Vi fick i alla fall grymma bakben och bra påskjut från hela bakdelen, samt grym styrketräning! Något gott ska ju snön föra med sig.