Stel & ofokuserat

Träningen i ridhuset i tisdags var kämpig för mig. Jag tror att det gick bra egentligen, men jag fick kämpa igenom hela. Jag var ruskigt stel i lår och vader vilket gjorde att jag inte kom ner i sadeln alls. Likaså att jag inte orkade att hålla fokus hela tiden, vilket resulterade i att Leikan inte heller gjorde sitt yttersta. Men de få tillfällen som jag skärpte mig så gick han som en klocka!
 
Denna gången körde vi mycket att de skulle flytta sig undan skänkeln, samt att få hästen rakställd. Väldigt simpelt men skitsvårt när det väl kommer till kritan. Leikan var urstark och tyckte att alla signaler från skänkeln betydde springa på rakt fram yeeehaaaaa. Ungefär. Men till slut så, he he. 
 
Däremot så tog han jättefina galoppfattningar och fick en rund och fin galopp (dock i 120 km/h men ändå). Och jag fick lite tips på vad jag ska tänka på när jag ber om galopp. Är sämst på galoppfattningar. Så nu ska jag sitta klistrad i sadeln heeeela tiden, absolut inte lätta någon gång alls under själva fattningen och absolut inte luta mig framåt (he he). Såna saker som man inte har en aning om att man gör. 
 
Så viktigt att någon hollar på en alltså. Sen att man känner sig helt värdelös är ju en annan sak :) Men man får göra så gott man kan, mer än så går inte. Nya tag nästa vecka!