Kanske lite oredigt men nu är det skrivet

Det enda som jag fokuserar på med Leikans igångsättning, är att han ska slappna av och bygga om och bygga upp. Att stärka de som behövs och röra sig genom hela kroppen. 
 
Att det ska vara rörelse genom hela kroppen har jag förstått att många tänker är självklart om hästen rör på sig, men det är det absolut inte. Att det är rörelse från huvudet, ner i nacke och hals, att bogarna rör sig, bål och rygg hjälps åt, att hela bakkärran rör sig och inte bara delar av den. Och såklart att benen är med (men att benen rör sig är ju uppenbart!). 
 
Många fokuserar på att lösgöra, lösgöra, lösgöra. Jamen det är skitbra att stämma av de där ibland, men i längden och i det långa loppet, så kommer det inte att finnas någon häst kvar att lösgöra. Likaså som att bara träna på en enda sak, vecka ut och vecka in. Sitta och träna gångartsträning varje gång? För att komma åt den där tölten och höja ribban lite lite mer hela tiden. Det kommer inte att finnas någon häst att tölta på till slut heller.
 
Nu blev det ganska grova exempel, men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Att man fokuserar på en sak, ser bara åt ett håll och strävar på en specifik punkt.
 
Hästen behöver variation, att få ta i, få samla ihop sig, få tänka, lyfta på benen över bommar och i skogen. Styrketräna, konditionsträna och allt annat man kan göra. Ett varierat träningsschema där alla delar kommer åt att tränas, är det bästa. Att se utanför sin bubbla och skynda långsamt. 
 
Det tar tid att bygga om och bygga upp en häst. Det är bara att gilla läget! 
 
Leikan har stått i över ett år, med endast promenader då och då. Och nu har jag skrittat honom i cirka 3 månader och börjat lägga in trav på en del sträckor. Han känns så annorlunda mot innan han blev skadad. För att hård dra det hela så har han helt enkelt "tappat" de muskler han hade innan, och nu börjat bygga om och bygga RÄTT. Är fullt medveten om hans svårigheter och hur han hanterar dessa, och vi kommer nog aldrig komma ifrån att han spänner sig och bär sitt huvud högt. Men det är så annorlunda nu. 
 
Förutom de jag har omkring mig som är väldigt kompetenta inom hästträning, hästens fysik och biomekanik så har jag fått lägga om mina tankar helt och hållet. Att hitta nya sätt att komma runt de som gör honom spänd och få honom att arbeta med hela kroppen och att bli medveten om sin kropp. Det är lika viktigt som för oss, att bli medveten om vad vi har. Inte nog med att hästarna har en tung och ganska stel kropp, så ska de bära runt på oss också. Det är ju faktiskt då vår skyldighet att försöka göra de bästa av situationen. 
 
Ja, jag har betslat upp, jag har använt hjälptyglar, bytt sadel och diverse utrutsning. Jag har tagit hjälp av tränare och de har sagt att han är olydig. 
 
Men så är det så märkligt att ett år med promenader, sen byggas upp i skritt med varierade pass med styrka, balans och kondition (och trickträning såklart, perfekt att hitta olika ställen på kroppen!). Att ta bort bettet helt å hållet och styrketräna mig själv (jodå, promenaderna har tydligen gett mig lite också), så kan han helt plötsligt jogga i lång och låg form med mig uppepå som klarar av att sitta stadigt.
 
Alltså, jag har inte behövt övertalas sen jag började läsa anatomi och fysiologi på människa att styrka och balans är otroligt viktigt för att man ska få en funktionell, hållbar och stark kropp. Och det är givetvis likadant för hästarna (även om de går på fyra ben, de spelar liksom ingen roll, vi behöver vara starka båda två). Men nu efter att jag har "upplevt" det och sett det på någon som är så otroligt tydlig, så är jag helt och hållet så jäkla övertygad. 
 
Det skrämmer mig att den allra största delen av hästmänniskor skyndar sig så med sina hästar. Framförallt de unga hästarna. Såklart att de ska stärkas och tränas på ett sådant sätt som de är redo för, men alla är olika och det ses mellan fingrarna på det. Hade man istället börjat träna med styrka och balans på de små liven och väntat med att de ska kröka på halsen och lyfta på benen så hade de varit hållbara längre. Dessutom, ju mer rörelser de finns, desto viktigare är styrketräningen. De måste finnas muskler som håller ihop rörelserna....
 
Satt med på en träning nu i veckan (med olika slags hästar i), varav det endast var EN av hästarna som jobbade med hela kroppen, å det var den som såg ut att gå "sämst". Ingen krökt nacke där, utan han var lång i hela kroppen, nosen ville ner och han gungade i sitt steg, men han trampade på iiiiin under sig med hela benet och det var rörelse genom hela kroppen, han bar sig helt enkelt. En av de andra hade en skarp hjälptygel och hästen krökte fint på nacken, men den trampade bara bakom sig och började bocka/stegra i galoppen (wonder WHY). Den tredje var en vacker liten sak som krökte på halsen från dess ryttaren satte sig i sadeln till dess hon satt av. Även under uppvärmning och avskrittning, men hej, han krökte ju på halsen. Det är de viktigaste, eller hur var det?
 
Det blev kanske lite spretigt de här inlägget nu, men de är saker jag funderar på. Och jag är så glad att jag har fått en andra chans med Leikan att få göra om och göra rätt!
 
Bettinas islandhäst

Härligt att ni är på G!
Fast jag ska ärligen säga att under de fyra år jag ägt islandshäst har jag aldrig råkat ut för de där typerna som du skriver om, som har bråttom med unghästar och inte gör annat än att finlira med tölt.

Svar: Tack! :)Skönt att höra ändå! Finliret var ju en hård dragning (även om jag vet ett par som håller på.. ) och unghästar är det rent allmänt (även utanför Islandshästbubblan), tycker jag! Tack för din kommentar!
Mimmi Blomberg