Vad har du för inställning när du sitter upp?

Rubriken är en undran som jag har tänkt lite på de senaste dagarna. 
 
Jag tror att detta är en bra fråga att ställa sig, oavsett vad man vill ha ut av sin ridning/stund/träning med sin kompis med hovar. Ett mål är alltid bra, att ha en väg att följa, känna att man utvecklas och så vidare. Men framförallt så att man kan ge sig själv (och hästis såklart!) en ordentlig klapp på axeln, när ni faktiskt löste det där, vad det nu kan vara, ganska bra - även om det inte var perfekt!
 
Ett mål behöver inte vara något stort och ouppnåligt. Det behöver inte vara att vinna alla tävlingar ni ställer upp i eller liknande. Det behöver inte heller vara något långsiktigt eller skitsvårt. Utan det kan vara en enklare sak som att bara få känna en bra känsla. 
 
Vet inte om ni som läser här tänker på det, men oftast, när jag berättar om mina ridturer eller andra träningar, även de som jag gör från marken, så är det ganska positiva inlägg & texter. Och det är inte för att jag är bäst på något sätt, utan det är för att jag oftast är ute efter en känsla eller en rörelse som är bra. De känns fjuttigt med sådana mål, men de är de små målen som får mig att fortsätta hålla på, och det är därför jag älskar det. Jag äääälskar den känslan när jag känner att det här är rätt, är på rätt väg och snart där, eller känslan att man förstår varandra.
 
Jag vet mååånga som allt för ofta inte är nöjda med antingen deras insatts eller hästens insatts. Och de är ofta personer med väldigt höga prestationskrav. Och det är super trist! För alla inblandade! För ingen rider ett perfekt ridpass rakti igenom, det händer inte. Dessa personerna börjar efter ett tag att känna att de här inte är något roligt. Det är en pina att rida och träna, det är skittrist och framförallt jättesvårt, och glädjen ihop med hästen försvinner.
 
Jag vet, jag har varit en av dom.
 
Det som fungerar för mig just nu, och har varit nästan från början när jag köpte Leikan, är att ha krav, men att ha rimliga för mig, som jag känner att vi kan leva upp till och som gör att jag längtar från de att jag sätter skrona i marken efter ridningen till dess jag ska sitta upp igen. Att jag kan åka hem med en go känsla i magen och ett leende på läpparna. 
 
 
Och visst, det var kanske inte en perfekt galoppfattning DEN gången, men galoppen efteråt och den var bärig och helt fantastisk att jobba med. Tölten var kanske inte ren i alla steg, men vi lyckades med att höja vårat tempo. Skänkelvikningen var kanske inte korrekt, men känslan i den och att vi förstod varann var grym. 
 
Jag kan dra massvis med mer exempel, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Att man måste se det positiva i det du och din häst gör, även om det inte är perfekt. Att kanske sätta den tanken innan träning/ridtur, att den här känslan vill jag ha idag! Eller; "okej, de här ska vi träna på idag och jag blir glad om jag får det här". Försök hålla fast i det som känns bra! För oftast så betyder den känslan mycket mer än "hur det ser ut". Man får den känslan av en anledning!
 
Ska tillägga att långsiktiga mål är minst lika viktigt som delmål och dessa små målen som jag skriver om här. Det är inte de jag vill säga med det här inlägget. De jag vill ha sagt är att det är OKEJ att släppa på kraven och göra så gott man kan, och ge sig själv cred för det! Och framförallt att ge sin häst cred för det den gör, även om den är som den är ibland (hehe). Den gör ändå så gott den kan för just dig. Så nästa gång kanske du "bara" ska känna efter en känsla? Även om momentet ni utför inte är 100% korrekt utfört, så kanske känslan ändå var grym?!
 
 
Det är skitsvårt de vi håller på med och det krävs timmar och åter timmar av träning, blod, svett och tårar. Men vi får inte glömma bort hur roligt det är, varför vi började och varför vi fortfarande håller på. Varje gång vi sitter upp (även arbetar från marken) så är det en utmaning, men det ska vara roligt också. Du ska längta tills nästa gång redan när du är på väg att sitta av!

Kommentarer:

1 Ella:

Blev jätteinspirerad av det här inlägget! Så klokt tänkt av dig, och jag tror verkligen att det ligger mycket i det. Vilken inställning man har påverkar helt klart hästen och många har nog alldeles för höga krav på vad hästen ska prestera och framförallt hur fort det ska gå innan den presterar... Väldigt tänkvärt! :)

Svar: Vad roligt att du gillade det och att det satte igång lite funderingar, det är precis det jag ville! Det är så mycket måsten och prestation i den här sporten, det måste försöka dämpas. För vi duger precis som vi är och där vi är! Oavsett nivå :)
Mimmi Blomberg

Kommentera här: