Väldigt positivt återbesök

Ni som följer mig på Instagram och även har mig på facebook har sett att det var väldigt positiva besked på hästkliniken för oss idag. Så jäkla roligt! Jag är så glad!
 
Han var urfin när jag visade honom, både på rakt spår och på volt, på både mjukare underlag och hårt. Verkligen superfin! Lyfte fint på benen och slappnade av (visade hur de skulle gå till liksom). Dock så hoppade han till och busade när vi skulle visa trav i gången.... så konstigt att mamma frågar efter trav, sa han. 
 
Han genomgick böjprov och markerade något steg efteråt, men det var helt normalt sa veterinären som var väldigt positiv att de gick att böja leden så bra. Hon var väldigt nöjd med de hon såg. 
 
Även ultraljudet var bra, och hon klippte honom på båda benen för att jämföra. Jag fick se och kunde tydligt se skillnaden mellan dom (ärrvävnad osv) men jag kunde också se att de ändå var väldigt lika. Jämna kanter bland annat (tack de jag har lärt mig i skolan hittills!). 
 
Det fanns alltså lite olikheter, men det var ändå så pass bra om man jämför med hur det har varit. Och veterinären tyckte absolut att vi skulle börja att sätta igång lite försiktigt. Jag kunde knappt hålla mig när hon sa det och frågade sammanbitet hur (uppsuttet/för hand), hur länge och hur ska vi göra.
 
Sååå, vi ska skritta i 3 månader, ju mer desto bättre! Och det gick bra att göra både uppsuttet och för hand. Det som känns bäst ska vi göra. Efter de månaderna om det går som planerat, utan bakslag osv, så ska vi börja lägga in lite trav ett par månader. Och där efter ska vi på återbesök på kontroll för att se att de fortfarande ser bra ut. Om allt är som det ska, då börjar vi med tölt och galopp. Så ser planen ut. 
 
Veterinären sa att de som kan hända om skadan "går upp" igen så är det oftast den friska vävnaden som går sönder eftersom ärrvävnaden inte är lika elastisk. Men vi siktar såklart på att ta det lugnt och försöka undvika sådant.
 
Vår vanliga veterinär var såklart på semester nu, men vi fick en annan som var väldigt trevlig och kompetent som var lätt att prata med och hon tyckte såklart att Leikan var väldigt fin. Och inte alls så farligt tjock, då har hon sett värre. Hon gav honom också komplimanger för hans hovar, de va väldigt fina. Ett år utan skor har gjort susen för hans fossingar helt klart!
 
Jag är så glad och det är så mycket enklare att andas nu. Att veta att det finns hopp om en framtid och att det kan bli bra, att han får vara med och att han kommer att få börja röra på sig igen. Hovslagaren kommer om ett tag för att slå på honom skor, snacka om att han kommer att vara mallig då! Då kommer han förstå på riktigt vad det är som är på gång; han ska bli ridhäst igen! 
 
johanna

Åh ❤️ jag är så glad för din skull, få så lycklig jag blir av att läsa detta! Som ni kämpat och förtjänar detta 😍

Svar: Så stora ord, TACK! <3
Mimmi Blomberg