En måndagskväll

Är det någon som är super-mega-dunder-laddad just nu så är det Leikan. 
 
I söndags hade vi lite miljöträning och bus på ridbanan och det var väl okej tyckte han. Men idag så skulle vi ta en promenad i töm, och det var väääääldigt roligt, tyckte åtminstone den svarta. Som skrivet så är han laddad upp över öronen med energi och flög i luften flera gånger i början och stod mest på bakbenen och stirrade runt. Men efter en bit så var det som att han tyckte att de räckte, och blev sitt vanliga jag igen. Dock så tyckte han att han skulle tölta en sträcka lite senare, men saktade motvilligt av när jag sa till.... suck :)
 
Jag är glad att han är pigg och glad, men det är lite för mycket energi för mig att hantera. Också för mycket för honom. Men det är bara att räkna till tio och försöka igen. Han är i alla fall jätte nöjd när han får ha sin utrustning på sig; tömkörningsgjord, träns och allt. Det är precis som att det blir mer "på riktigt" för honom då, att han ska ut och jobba och får känna sig behövd. 
 
 
Vi ska åka till hästkliniken på onsdag på återbesök och Leikan hälsar att han är redo att sättas igång. Jag har ingen aning om vad vi får för besked. Jag hoppas så innerligt på att de kommer att vara bra och att vi kan börja rehaba och börjar jobba igen. Men det kan lika väl bli åt andra hållet. Vi får se! Det tjänar ingenting till att spekulera om det.

Kommentera här: