Back on track

Så, från att ha gått till att ha en ridhäst till ingen ridhäst, till att nu ha två ridhästar är ganska trevligt faktiskt! Även om Leikan endast ska skrittas fram över, så räknar jag honom som ridhäst ändå. Man ska inte underskatta "bara skrittas", finns massor med stärkande saker man kan göra i skritt! 
 
Jag hade tänkt att vänta med att sitta upp på honom tills dess att han har fått på sig skor, men icke att jag kunde hålla mig!! Så det blev en sväng på en mjuk skogsväg. 
 
Erkänner att jag var lite nervös precis innan jag skulle sitta upp. Liksom, han har inte blivit riden på över ett år. Tänk om han blir helt galen (bocka? skenar?)? Men inte. Det är bara mina hjärnspöken som skräms, för han stod stilla när jag satt upp och började gå på precis som vanligt när jag bad honom. Och känslan när jag satt där var underbar. Precis som om jag inte har haft något uppehåll från att rida honom. Att sitta på honom är hemma. Efter bara ett par hundra meter så började han frusta gång på gång och med spetsade öron traskade han in på skogsvägen.
 
 
När vi kom ut på asfaltsvägen så satt jag av och ledde honom resten av vägen hem. Han sliter så förbannat på hovarna, så man får göra de man kan för att spara på dom. Men snacka om att han var nöjd!
 
Sadel har han haft på sig några gånger under detta året, så han brydde sig väl inte speciellt mycket om vad som skulle hända förrän jag la tyglarna över halsen och tränsade honom och satte på mig ridhjälmen. Då såg jag att det tändes något i hans ögon och han blev lite mallig. 
 
Underbar känsla!