Ny vecka & långpromenad
Helgen var som vanligt bara här en snabbis och sa hej, och drog sedan vidare. Denna helgen till ära så hängde jag med Natalie, och vi drack lite drinkar/groggar, somnade på soffan och vaknade sedan upp och gjorde pannkakslunch (för att sammanfatta då), så GUTT. Precis vad jag behövde!
 
Så, måndag då. Måndagar är i och för sig inte så jobbiga för mig längre. Har sällan söndagsångest numera och jag njuter av det. För den ångesten jag hade på söndagar innan skojar man inte bort. Jag har väl sagt att jag älskar att kunna planera mina dagar själv??!
 
Eftersom jag inte är någon morgonmänniska så passar det mig utmärkt att klockan ringer vid 9-tiden (tidigare om det är föreläsning på g), att jag får äta frukost i lugn och ro och sen starta datorn och sätta igång med skolarbete. Sitter med de ett par timmar, till 13-tiden ungefär. Då brukar jag äta någonting och sen åka till stallet. Så gjorde jag i alla fall idag!
 
Mamma följde med mig, så Fagur fick följa med ut på en långpromenad i skogen. Vet inte vem som myste mest, Leikan eller Fagur. Det var väldigt roligt att ha med båda ut, och Fagur är verkligen sugen på att komma igång. Jättepigg och lite busig! Vi var väl ute i mer än en timme tror jag. Blev lite omvägar för det låg träd över vägen.. :) 
 
Kan tillägga att efter en timmes promenad i ett skönt tempo, med Equiband & BoT-skydd och avslappnad igenom hela kroppen så var den där förargliga knölen på Leikans hf borta. Så jäkla awesome. Det gör mammahjärtat gott, och det var två väääääldigt nöjda pojkar som vi släppte ut i hagen efteråt. Man ska inte underskatta en timmes skritt alltså (i detta fall över stock och sten dessutom), den bästa medicinen för hela kroppen och gör även en galenpanna lite trött i kropp och knopp!
 
 
Den lilla fläckiga som vanligtvis inte brukar vara sååååå skitig. Visade en helt annan sida idag. Jättefint bäbis!
Ny dator, loooooooove
Hur fåning får man bli när det kommer till materiella ting? I mitt fall blir jag helt till mig av hästprylar och teknik (typ dator, mobiler, kameror och annat kul). Och här sitter jag nu, med en splitterny MacBook Air! Och jag är så glad! Senaste veckan har jag fått leva med en Asus och det är verkligen så jäkla värdelöst (detta är en ganska billig variant dock, kanske är skillnad om man lägger mer pengar på dom?). Nämnde ju att min gamla Mac började bli väldigt trött för ett tag sen, men förra helgen la den av helt, svarar inte alls när man försöker starta den. Så i ren panik beställde jag en ny.....
 
SÅ VÄRT! 
Eftersom den allra största delen av min utbildning nu kommer att ske över datorn så kände jag att det var ganska passande att lägga pengar på en ny, som jag vet FUNGERAR som den ska och kommer hålla under de här tre åren. Perfekt. Så galet nöjd! 
 
Kan tillägga att jag inte tog den allra dyraste dyra, utan hittade en 13" för ett jävligt bra pris på NetOnNet, så jag är happy happy happy! 
 
Sörjer dock att de allra flesta av mina bilder som jag har fotat under 2016 följde med min gamla Mac ner i graven.... En del bilder har jag nersparade på USB och sådär, men långt ifrån allt. Då är det tur att de mesta läggs ut här! Så även om de inte finns i högupplösta alternativ så finns de ändå kvar, så att jag kan kika på dom då och då. 
Den känslan, när det bara fungerar
Eftersom dagens föreläsning ställdes in (+ att min dator på riktigt nu har lagt av.... så lånar mammas som inte är så mycket bättre. Hur orkar man med en pc?) så tog jag en promenad med mamma och Leikan mitt på dagen. Det är för övrigt hur skönt som helst att kunna bestämma och planera över sina dagar själv!
 
Vi har varit lite oense sista tiden, Leikan och jag, om hur våra promenader ska gå till. Även i söndags när han var så himla sur på mig överlag, så var det skilda meningar om både tempo, form, koncentration och annat. Har även varit slarvig med att ha EQ-bandet på senaste gångerna (vet inte varför, det har bara blivit så)... Så idag hade jag verkligen ett öppet sinne för hur det skulle gå. Vi visade en ny runda i skogen och han var sååååå fin.
 
Med minialt stöd i tömmarna så gick han steg för steg, med ena örat bakåt och lyssnade på mig hela tiden. Att ta det lugnt och inte stressa upp sig är något vi måste träna mer på, och idag gjorde vi det med bravur! Att kunna styra och i princip bestämma vart han sätter sina hovar är en riktigt häftig känsla. Och han var med på noterna, inget bråkande med huvudet eller spänd eller liknande, utan lugnt och fint.
 
Han har ju bara fått gå som han vill i töm innan, i eget tempo, balans osv. Jag har egentligen bara haft tömmarna som "koppel". Så idag var det väldigt roligt att få testa hur han känns i munnen och om han kan samla ihop sig lite lätt (under väldigt kort tid!), lyssna och tänka. Det är så roligt när bitar faller på plats! Och framförallt att han känner sig så pass stark i kroppen att han kan göra det jag ber honom, utan att stressa upp sig och rusa (det är hans försvarsmekanism, att rusa ifrån kraven som han inte känner att han orkar/klarar av rent fysiskt).
 
Kan berätta att när vi kom ut på vägen och jag gav honom ordentligt med töm, så sänkte han sig och frustade gång på gång på gång. Så nöjd! Och han ska behöva promenera en bra stund innan han frustar, likadant med hjärngympa. Så detta passade herrn (och mig!) perfekt idag. Den där känslan ska jag glida på läääääääänge!
 
 
Godisgrisen som vet att mamma alltid har med sig godis när hon är med......