Skogspromenad, återbesök & skor

Jag tog tag i att boka tid för återbesök på hästkliniken idag, så vi får en tid lagom efter de att det nya året har kommit igång. Så nu är det inskrivet i kalendern på vecka 2, då är det dags att kolla hur skadan har tagit igångsättningen.
 
Förhoppningsvis så får vi sätta igång med tölt och galopp nu (håll tummarna!). Det hade varit fantastiskt att få börja jobba i galopp, det är den lilla biten som jag saknar i uppbyggningen av honom faktiskt. Anledningen till att det bara har varit skritt och trav nu är helt enkelt så att vid dessa gångarter har alla benen minst ett annat ben att stötta upp kroppen med hela tiden (i trav till exempel är alltid ett bakben och ett framben i marken samtidigt). I galopp och tölt så är det moment i stegen där det bara är ett ben i marken, och det är därför vi har fått avvakta med dessa gångarter. Annars är ju galopp super för lösgjordhet och bygga rygg, buk och bakkärra (och leva rövare /Leikan).
 
Men å andra sidan så hade det inte varit hela världen om vi ska fortsätta som vi gör ett tag till, även om jag skulle bli rejält besviken ett tag. Huvudsaken är att han läker och ljuset i den här mörka och långa tunneln vi har gått i ett tag börjar äntligen bli starkare.
 
Nu så här efter jul så tänker väl vi alla att vi har ätit på tok för mycket onyttigt och alldeles för gott, så man börjar tänka på sin form. Även jag! Så vi tog oss en rejäl promenad i skogen. Så skönt att bara höra ljudet av kvistar och löv som brister och knarrar under fötterna (och hovarna). Leikan var skitpigg och glad så han tog täten till en början sen traskade han efter mig längs djurstigarna under granar, över små bäckar och över stenmurar.
 
I morgon kommer hovslagaren och ska kolla på fossingarna. Det har fungerat super med bootsen, men han är för öm ute i hagen när det är fruset och sulan ligger emot marken för mycket. Så det lär bli ett par järnskor som slås på (och förhoppningsvis så får vi ju börja galoppera snart....), sen är vi redo för nya utmaningar!
 

Ny kompis & jul

För en gång skull tog jag tummen ur och åkte hemifrån utan att ha något jobbigt ärende att uträtta. I onsdags så mötte jag upp Natalie (äntligen) och åkte för att hälsa på hennes nya tillskott som kom från Island för cirka 2 veckor sedan. Det känns som att jag har träffat den här donnan innan på något sätt, och det kändes inte helt främmande att säga hej. 
 
Hon är bedårande! En sån där go kalaspuff som är stencool & reagerar på allt, men utan att hoppa iväg eller upp i luften, liksom. Så otroligt vackert uttryck i sitt ansikte med vackra ögon. Ah, jag gillar henne. Blir kul att se henne när hon kommit igång att ridas igen. 
 
Jag var där i förmiddags igen och plockade in henne för att hovslagaren skulle komma. Vi snackade hovar, Islandshästar på Island, besvärliga kunder (inom alla områden), galna och arga hästar och så vidare. Intressant. Viðja tyckte att vi mest var långsamma och ganska trista, hon ville hellre gå i hagen med sina kompisar. Men hörde att hon tyckte att det var väldigt roligt att gå på promenad senare under dagen med sin mamma... :)

Läs mer om Viðja häääääär
 
 
Annars då?
Julen står vid dörren och bara väntar på att bli insläppt! Men jag tycker inte att jag har någon vidare julkänsla. Den brukar annars infinna sig någon gång dagarna innan julafton (egentligen tidigare med tanke på att mamma gör om hela deras hus till en plats för bara tomtar och pynt), men i år har jag nog inte riktigt hängt med. 
 
Det ÄR mycket som händer nu och jag hinner liksom inte landa riktigt. Även om jag tar mig tid att både vila och slappna av så kommer jag ändå inte ner ordentligt med båda fötterna. Men det kommer väl! Jag laddar inför en stor tenta som kommer att gå av stapeln vecka 2. Tack och lov så har betyget satts i parallellkursen nu så det är bara att fokusera till max på den här tentan som innehåller allmän farmakologi, kontrasmedel och läkemedelsberäkning. Alltså bara tunga grejer. Väldigt intressant och spännande, men väldigt krävande. Längtar tills dess att tentan är gjord så att man kan pusta ut lite grann åtminstone.
 
Men stress tillhör väl julen? Huuua.

Kallt men behagligt

Mitt emellan varven idag så kom jag äntligen iväg till stallet. Och jag vet att Leikan blir oerhört frustrerad på mig när jag kommer och inte kan släppa stress och press på allt annat. Att kunna lämna saker hemma och tänka på ingenting är jag sämst på. Men jobbar på det. Och jag hade inga direkta krav när jag sadlade och satt upp. 
 
När vi skrittade igång så var vi verkligen på olika ställen. Han skulle bara försöka äta gräs i kanterna längs vägen och jag var helt ur balans, dålig med hjälper osv för jag satt och täntke på plugg. Men när vi bestämde oss för att sätta igång och trava så skärpte jag minsann till mig, och jag vågar knappt säga det. Men att kunna ha honom mellan hand och skänkel i trav, i en lägre men avslappnad form i ett tempo som JAG bestämmer, att kunna korta och länga på steget, jag minns knappt om jag nånsin har haft honom där. Någon gång någonsin.
 
Rätt sjukt egentligen. Vi är verkligen på god väg nu, båda två hittar knappar för att komma åt de bästa liksom. Han är riktigt maffig när han sätter den sidan till alltså. Så kul! Men det handlar ju om att jag måste skärpa mig, och rida på ordentligt. Mesar en hel del för Leikans eget bästa. Bara å träna, träna, träna.
 
 
Det har börjat trilla ut lite datum om både kurser, träningar och tävlingar inför nästa år. En del av mig antecknar medan en annan del av mig bara skrollar bort från evenemangen. Men jag hoppas innerligt på att vi kan börja sätta igång att träna inom ett par månader! Går allt som jag vill så kan det bli så. Och funkar det, så kanske det blir en liten skojtävling i sommar/höst. Vi får se! Hade varit så kul!