Sällskap igen

De där såret som Leikan drog på sig läker väldigt fint. Efter att ha pratat med veterinären igen så var det okej att han fick gå ut i stora hagen med Minning. Han blir ju lite väl stirrig och idiotisk när han står på box/sjukhage, så för allas trevnad och överlevnad så fick han gå ut till henne. 
 
SNACKA OM ATT HAN ÄR NÖJD.
Inte ett ljud sa dom när jag släppte ut honom. De nosade och sen gick de å åt vid varsin hög med hö. Och senare  så stod de bredvid varann vid grinden och nosade på varann och höll koll på mig. De delade även på saltstenen. Inte många Leikan delar den med.... bra jobbat Minning!
 
 
 
Så extremt nöjd med att gå komma ut i den vanliga hagen. Han tycker om när allt är som vanligt. 
 
Som sagt så ser såret jättefint ut, det är torrt och inte alls svullet. Ingen hälta eller feber. Kanon! Han kommer vara tillbaka på banan nästa vecka när stygnen har tagits. Det känns fantastiskt. Skithäst.
 
Minning är förståss också glad att ha fått sällskap igen. Hon har fått stå i boxen jämte om nätterna och gått i hagen ensam när Leikan varit inne eller stått i sjukhage. Och det har inte alls varit populärt. Hon har såklart haft hästar runt sig hela tiden, men inte i samma hage. Så hon har varit väldigt sällskapssjuk. Kanske var det därför de gick så lugnt till när Leikan kom in igen? Båda uppskattade sällskapet liksom. 
 
Jaja, nu är vi på gång igen i alla fall!

Kommentera här: