Ridbilder på Sigga
Den där svarta damen fortsätter att röra runt i huvudet på mig. Vissa dagar är hon hur grym som helst och vissa dagar kan hon inte alls koncentrera sig och jag får en sån känga i mitt självförtroende så att det gör ont. Även om jag vet att vi rör oss framåt, så blir man alltid lika besviken på sig själv. Det är förstås lång väg kvar och vi har bara börjat. 
 
Det kommer att ta tid å bygga om henne, att få henne att hitta sin balans och så vidare. Ute på vägarna är hon lite svår att nå, hon har fullt upp med att kolla in alla nya vägar, intryck och händelser runtomkring. Vilket inte alls är konstigt, men det är svårt att få ut något bra om hon är spänd och ofokuserad. Så ute busar vi mest och försöker hålla kondition och framåtbjudningen igång. Medan på ridbanan är hon mycket mer här och nu, lyssnar jättefint för alla hjälper; ta bra stöd i tygeln och för sätet. Så variationen som jag började med från de hon kom, kommer att fortsätta.
 
 
 
 
 
 
Bilderna är ifrån lite filmsnuttar som mamma filmade för några dagar sedan. Det var ett enkelt pass på ridbanan bara, kanske 15-20 minuter.
 
För de vana ögat så kan man se på bilderna att hon letar efter ett nytt sätt att bära sig på samt hur hon bär sig när hon är i obalans (huvudet). Jag fokuserar på att inte alls störa eller korrigera det med handen/tygeln, utan låter henne gå där hon känner att hon klarar det, för att undvika att hon spänner sig (vilket i sin tur kommer att göra att allt arbete, oavsett vad det är, kommer att slita på hennes kropp, framförallt hennes leder) ännu mer. Givetvis får hon de stöd hon behöver, men inte mer.
 
När hon väl slappnar av, så sänker hon på sitt huvud, och därifrån kan jag börja be henne om de jag vill. När hon är i de läget (som på sista bilden) så är hon så extremt känslig och de räcker med att jag lutar mig tillbaka eller flyttar vikten, så reagerar hon. I detta läget, när de har stadgat sig ännu mer, då kan vi börja jobba med mer samling and so on :)
 
Ni vet väl att en häst som är avslappnad sänker sitt huvud (som när de betar/äter)? Och en häst som går med huvudet högt, pumpar signalsubstans ut i kroppen som gör hästen redo för flykt? 
 
Fick höra av Siggas ägare när hon sett filmen jag skickat, att Sigga aldrig fattat galopp på ridbana innan. Det var fantastiskt roligt att höra! Då har arbetet gett resultat! Och självförtroendet steg lite igen :)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress