Tankarna om Fagur

Skrev ju häromdagen att jag skulle återkomma med lite mer detaljer om Fagur, så tänkte dela med mig av tankarna som går runt honom. 
 
Det känns som att det har tagit fram tills nu, att få upp honom ordentligt i ett "grund-hull", alltså att han har lagt på sig och byggt upp sig så pass mycket att han kan fungera normalt liksom. Alltså snart lite mer än 1,5 år. Först nu känner jag att han har mer energi pga kraftfodret, att han är finare i pälsen och har mer GO i sig. Han orkar mer, både att bära upp sig bättre och orkar längre rundor med tempo! 
 
Den här känslan inkom sig strax efter att jag hade fått hem den nya sadeln, så känslan är relativt ny och den omvandlingen han gick igenom (eller vad det nu var som hände!) gick snabbt och bara på några dagar. Så häftigt! Han har förstått att det är roligt att komma ut, springa på och träna. Det är svinkul! Innan har det mer varit att "okej, det är helt okej, men jag gör det bara för att du ber mig, och slutar du driva på så kommer jag att sakta ner". Så lite handbromskänsla där...
 
Han har hittat ett helt nytt tempo i alla gångarter. Framförallt i tölten, även om det är tufft att hålla sig i okej takt när man tuffar på, så väljer han ett högre tempo själv nu. Och rider jag på ordentligt, så har han väldigt lätt för sig att komma upp med bogarna och bär sig ortroligt bra, samt vinklingen i frambenen kommer då. Dessa saker har jag fått kämpa för riktigt mycket innan, men nu kommer det NÄSTAN av sig själv. Även om vi är ute själva, det vill säga utan draghjälp. Jag har behövt draghjälp för att kunna öka den där tölten bara lite grann från de långsamma långsamma tempo, helt utan energi, och för att kunna hålla de rent. Det har bara börjat rolla som fan innan.
 
Han börjar ta för sig mer, och ursäktar sig inte så mycket längre. Och det är såklart väldigt roligt! Är så positivt överraskad av honom så jag trillar nästan av stolen. Så kul!
 
 
18 februari 2017
 
 
16 april 2017
 
Jag är fullt medveten om att ingen av bilderna är perfekta (så det behöver ni inte påpeka!). Men jag tycker ändå att man kan se (och känna) en skillnad. De översta bilderna är han lång och tung, både i hand och att rida på framåt. Tölten var ju bara en plåga (tyckte han då, hehe) och arbete över huvudtaget. Kan tillägga att jag rider på som fan där... 
 
I de nyare bilderna går han i lite mer tempo i tölten (den översta, den understa är skritt å förberedning för tölt), då de är kanske en orättvis jämförelse. Men att han bara går i de tempot och att de är rent, utan att hänga i tygeln... Liksom hallå :)
 
Han går långt ifrån perfekt nu, men det ÄR en enorm skillnad som har inträffat på bara ganska exakt 2 månader. Han har lärt mig massor på dessa månaderna och så fick vi riktigt bra tips av Ina. Tror att det var där det började!
 
Sen så tar det tid med den här hästen, han behöver tid för att tänka igenom vad som händer och hur han ska göra med sin kropp (killen med noll kroppskontroll ungefär) + att piloten behöver hålla sig på tårna för att hjälpa honom så mycket hon kan. Så det tar tid. Struntar faktiskt i att många undrar varför det tar tid och att vi borde vara längre i utbildning och träning än vad vi är. Tanken är ju att vi ska hänga ihop ett bra tag till, å då vill jag lägga en grym grund för honom, både i en kompisrelation och att han ska hålla i många år till.
 
Han är grym, även om han inte är det minsta flashig eller snygg, han har hjärtat på rätta stället och försöker :)

Kommentarer:

1 Ella:

Spännande att det blev sådan skillnad med nya sadeln (kan ju vara andra saker med, men det verkar ju hänga ihop då?). Jag tycker att man ser skillnad, och glädjen hos hästen är såklart det viktigaste som du säger och det känner du ju bäst själv. Vad kul att det går framåt! :)

Svar: De måste hängt ihop med sadelbytet... på något vis i alla fall :) Tack för dina positiva ord! De behövdes!
Mimmi Blomberg

Kommentera här: