Maxflex Icelandic
 
 
 
 
 
 
Perfektionisten i mig är inte riktigt nöjd med bilderna, men det fick bli såhär. Leikan hade väldigt svårt att stå stilla och var inte alls sugen på att posera med den (japp, han är tjock, kanske därför han inte ville posera?). Hann inte putsa upp den innan heller..... men äsch, ingen är perfekt! Känner att jag har hållt er på halsen länge nu med att visa upp den ordentligt :) 
 
Sadeln blir mer "levande" när den ligger på en häst istället för på en sadelbock eller liknande. Eller hur? 
 
Älskar den enormt och är väldigt, väldigt nöjd. Eftersom jag redan har presenterat den i text, så kommer jag inte att skriva en uppsatts till här, utan länkar till inlägget istället: hääääär är det.
Tankarna om Fagur
Skrev ju häromdagen att jag skulle återkomma med lite mer detaljer om Fagur, så tänkte dela med mig av tankarna som går runt honom. 
 
Det känns som att det har tagit fram tills nu, att få upp honom ordentligt i ett "grund-hull", alltså att han har lagt på sig och byggt upp sig så pass mycket att han kan fungera normalt liksom. Alltså snart lite mer än 1,5 år. Först nu känner jag att han har mer energi pga kraftfodret, att han är finare i pälsen och har mer GO i sig. Han orkar mer, både att bära upp sig bättre och orkar längre rundor med tempo! 
 
Den här känslan inkom sig strax efter att jag hade fått hem den nya sadeln, så känslan är relativt ny och den omvandlingen han gick igenom (eller vad det nu var som hände!) gick snabbt och bara på några dagar. Så häftigt! Han har förstått att det är roligt att komma ut, springa på och träna. Det är svinkul! Innan har det mer varit att "okej, det är helt okej, men jag gör det bara för att du ber mig, och slutar du driva på så kommer jag att sakta ner". Så lite handbromskänsla där...
 
Han har hittat ett helt nytt tempo i alla gångarter. Framförallt i tölten, även om det är tufft att hålla sig i okej takt när man tuffar på, så väljer han ett högre tempo själv nu. Och rider jag på ordentligt, så har han väldigt lätt för sig att komma upp med bogarna och bär sig ortroligt bra, samt vinklingen i frambenen kommer då. Dessa saker har jag fått kämpa för riktigt mycket innan, men nu kommer det NÄSTAN av sig själv. Även om vi är ute själva, det vill säga utan draghjälp. Jag har behövt draghjälp för att kunna öka den där tölten bara lite grann från de långsamma långsamma tempo, helt utan energi, och för att kunna hålla de rent. Det har bara börjat rolla som fan innan.
 
Han börjar ta för sig mer, och ursäktar sig inte så mycket längre. Och det är såklart väldigt roligt! Är så positivt överraskad av honom så jag trillar nästan av stolen. Så kul!
 
 
18 februari 2017
 
 
16 april 2017
 
Jag är fullt medveten om att ingen av bilderna är perfekta (så det behöver ni inte påpeka!). Men jag tycker ändå att man kan se (och känna) en skillnad. De översta bilderna är han lång och tung, både i hand och att rida på framåt. Tölten var ju bara en plåga (tyckte han då, hehe) och arbete över huvudtaget. Kan tillägga att jag rider på som fan där... 
 
I de nyare bilderna går han i lite mer tempo i tölten (den översta, den understa är skritt å förberedning för tölt), då de är kanske en orättvis jämförelse. Men att han bara går i de tempot och att de är rent, utan att hänga i tygeln... Liksom hallå :)
 
Han går långt ifrån perfekt nu, men det ÄR en enorm skillnad som har inträffat på bara ganska exakt 2 månader. Han har lärt mig massor på dessa månaderna och så fick vi riktigt bra tips av Ina. Tror att det var där det började!
 
Sen så tar det tid med den här hästen, han behöver tid för att tänka igenom vad som händer och hur han ska göra med sin kropp (killen med noll kroppskontroll ungefär) + att piloten behöver hålla sig på tårna för att hjälpa honom så mycket hon kan. Så det tar tid. Struntar faktiskt i att många undrar varför det tar tid och att vi borde vara längre i utbildning och träning än vad vi är. Tanken är ju att vi ska hänga ihop ett bra tag till, å då vill jag lägga en grym grund för honom, både i en kompisrelation och att han ska hålla i många år till.
 
Han är grym, även om han inte är det minsta flashig eller snygg, han har hjärtat på rätta stället och försöker :)
Hej vänner!
Nu har det gått ett par dagar här igen, utan att det händer ett SKVATT. Fy tusan vad tråkigt, men rädds icke! För det är många bollar i luften i de verkliga livet, å kanske är det därför som jag är dålig med att uppdatera? Kanske. Det låter i alla fall bättre att ha något att skylla på :)
 
Men är i en dålig period med mycket trötthet och orkeslöshet och med de kommer både ångest och grym prestationsångest. Men det är bara och glida med, även på vägen ner, ro ut stormen och sen följa med upp, när det väl går upp igen. Man får göra det man orkar, och det som ger en mest, helt enkelt prioritera. Jag har i alla fall  skrivit klart en inlämningsuppgift precis, och har ett stort arbete kvar + ett par seminarium som väntar de kommande veckorna + ett par böcker som ska läsas. Vad då att plugga på distans är chill? Vem sa det? 
 
Det positiva är väl ändå att man kan planera dagen hur man vill. Men då gäller det att man lägger manken till när man verkligen sätter sig och pluggar. Jag tar sällan helg från skolan, då jag hellre sitter lite mindre timmar i veckorna, om jag nu inte ska iväg eller göra något annat om hegen (förra helgen var vi nere på World Tölt i Flyinge och hälsade på Ingrid i Lund!) till exempel. Då försvann två pluggdagar bara där. 
 
Men jag klagar inte, jag har det ganska bra faktiskt.
 
Pojkarna har det bra och njuter av de lilla gröna gräs som håller på att slå igenom jorden och av solen såklart. Det är precis lagom temperatur för dom runt 10+ tror jag, inte för varmt men ändå så att de kan stå och sola sig! 
 
Fagur rids på och jag tänkte skriva ett mer utförligt inlägg om honom och mina tankar som har snurrat lite senaste tiden. Men det är väldigt roligt att rida honom för tillfället. Det har det såklart alltid varit, men den ribban har höjts drastiskt! 
 
Den svarte står mest i sin hage och mumsar på halm. Han känns bättre och verkar lite gladare. Så nu får han gå lite mer i den stora hagen, och då har han ingenting emot att gå in i sjukhagen sen. Han nöjer sig med att få följa med in och bli borstad och ompysslad och att få beta lite utanför stallet efteråt. Så det känns... ändå okej. Åtminstonde nu!
 
 
Jag har anmält oss till MinaCusar-kampen i år, som går av stapeln om lite mer än en månad. Det ska bli ruskigt kul! Och så siktar vi på att vara på G inför Geysirs KM i september. Och vem vet vad som händer i sommar? Nu kommer jag att vara borta en del plus att jag ska jobba, men någon tävling till borde vi kunna klämma in. Bara för att det är så kul!