Grabbarna på bete
Vissa släpper sina hästar på sommarbete. Inte vi, vi släpper våra på höstbete. Inte fy skam det heller hälsar dom :) En liten minisemester för samtliga, bara få vara, gå och lufsa och smaska.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är så konstigt
Veterinären var på plats hos oss idag, och jag kunde inte medverka för vi hade fullt upp på jobbet. Så Åsa ställde upp och mötte upp honom och visade Leikan och blev ett par öron extra. Jag blev uppringd efter hans besök av veterinären själv och vi pratade om vad han hade hittat och hur vi ska göra nu.
 
Tyvärr är skadan betydligt värre än vad vi först trodde och prognosen för Leikan är inte alls bra. Vår så vanligtvis väldigt glada och spralliga veterinär var helt plötsligt allvarlig och hade en helt annan ton än vanligt... Jag kommer att berätta mer senare, när jag orkar. För just nu har världen liksom rasat samman för mig.
 
Hur eller hur så kommer Leikan att vila till januari ungefär, då kommer vi att åka på återbesök för att se hur skadan har läkt. Så får vi ta beslut därifrån. 
 
I skrivande stund sitter jag och skriver ner lite frågor och funderingar, för efter klockan 19 har jag ett samtal inbokat med min fantastiska vän och energiknipe Kaisa för att boka in en kommunikation. För jag tänker fan göra allt som jag orkar och KAN för att det här ska bli så pass bra för Leikan som möjligt. Oavsett vad som händer. 
 
 
Det är så konstigt. Att jag hela tiden har tänkt att jag och Leikan ska leva med varandra i minst 10-12 år till. Tanken på att det kanske inte alls kommer att bli så... den är väldigt, väldigt skrämmande. Det är så konstigt att något kan förändras bara sådär. Utan att man har någon som helst chans att ändra på det.
 
 
Sådär lagom mysigt med lakritstroll
Ibland är vi bara sådär jäkla mysiga och inte gör någonting, förutom att umgås. Hästarna släpptes på ett bete med "gammalt gräs", så att säga, igår. För att beta rent efter kalvarna som har gått där. Och jag körde dit för att säga hej.
 
Vem släpper då allt, struntar i all mat och i sina kompisar och kommer och möter mig. Älskade knäppa lakritstroll. Han kör huvudet i mina händer, sådär som han alltid gör och ger mig en luftpuss i ansiktet med varm luft. Sådär som han alltid gör. Helnöjd är han, men han tyckte nog allt att det var trevligt att jag kom för att umgås. Slog mig ner i hagen och pratade lite med honom. Han är en väldigt bra lyssnare med många bra råd.
 
 
 
 
Det är verkligen något speciellt med den hästen.