Leikan i töm i trollskogen
Jag var helt säker på att det varit minusgrader idag, men det har legat runt nollan "bara". Visst, i den här delen av landet så är nollan betydligt kallare än ett par minus... men ändå. Kallt har det varit i stallet, trots att jag har tömkört två hästar och ridit en. 
 
Hur som helst så var det Leikan som var först ut, och han gick faktiskt i den stora hagen med de andra idag. Anledningen för att de hade spökat som tusan igår och att någon hade gått igenom staketet så trådarna var av i sjukhagen... Men han trivdes väldigt bra med att stå där med de andra och mumsa på halm. Och han ville väldigt gärna följa med ut! Kände igenom benen lite extra på honom idag och knölen på höger fram är fortfarande halverad. Dock så är bakbenen liiiite svullna. Men det kan bero av massvis av saker. En stor anledning kan ju vara att han står still så mycket!
 
Han fick skritta en runda i töm (utan bandet idag, för de har Annie fått låna!) och han är verkligen överlycklig när han får göra det! Ända sen vi började använda equibandet så har han förändrats en aning. Inte lika tydligt som Fagur, men lite ändå. Kan inte sätta finger riktigt på vad det är, mer än att han är lugnare ute. Istället för att stressa runt i 190 och spänna sig till max så fort jag ber honom om något, så är han lugn (nåja) och sänker sig när jag tar i tömmen (inte kör upp huvudet och stretar emot, som han i princip alltid har gjort). Det är inte perfekt ännu, men en härlig skillnad. Antagligen känner han sig mer balanserad nu när han har hittat de rätta musklerna. Och han kan skritta och vara avslappnad i kroppen och rörelserna gungar från svans fram till huvudet. Så dutti! 
 
 
Han fick promenera i vår trollskog som vi (i alla fall jag!) älskar! Den är mörk och läskig när det är kväll, men på dagen är den magisk! Mjukt och skönt att gå i för en oskodd ponnyhäst också. Egentligen vågar jag verkligen inte hoppas på att det ska gå vägen för att allt känns så bra, men en del av mig gör det. Men nu när det har varit så ofantligt bra sista tiden, så det blir väl en svacka snart..... Men nu är det positivt!
Vad har gummibandet gjort?
Fagur har ridits och tränats med equibandet den senaste veckan och vad kan jag säga utan att det låter som en alldeles för bright solskens historia? Eller att jag överdriver? Eller att jag har blivit så fullkomligt bländad av något som jag tror så starkt på? 
 
Nä, men faktum är att det känns skitbra. 
Fagur som egentligen har en väldigt kort kropp, vilket gör att han har lättare att komma ihop sig och kan bära upp sig på ett helt annat sätt än till exempel Leikan som har lång rygg och lång hals. Och jag har inte tänkt så mycket på just bärighet och form med honom, eftersom det kommer naturligt för honom ju mer han tränas. Och nu har F  gått med EQ-bandet fyra gånger och jag har ridit honom två. Oh hjälp! Det är jätte stor skillnad!
 
Tänkte väl inte mer på det förrän jag töltade honom första gången efter att han introducerats med bandet. Han töltar på ganska bra, men det har krävts en del av mig för att han ska vara ren i takt, ha balans och så vidare. Men nu tänkte jag bara tölt och vinklade bäckenet och drev framåt, och hela hästen lyfter sig. Bogarna är helt fria och han bär sig helt otroligt med bakdelen. Jag hade inte heller någonting i handen (vilket jag oftast behöver, för att hjälpa honom), och även om jag släppte tyglarna helt så höll han samma tempo, takt och form. Huvudet är dessutom placerat något lägre i alla gångarter. 
 
Hans trav har lossnat väldigt fint den senaste tiden, de vet jag att jag har skrivit, men nä, det har den inte alls. Inte förrän nu. Även här har han behövt ha mitt stöd hela tiden, både i hand och i säte, men nu så travar han på i egen balans, vare sig jag håller i honom eller inte. Han har ett härligt gung i steget och jag kan känna hur han har börjat bygga sin nya balans.
 
Det här är egentligen såna basic-grejer, och det är sådana saker som vi alla vill uppnå. Balans, bärighet och så vidare. Men kommer vi nånsin dit egentligen? Med hästens RÄTTA SÄTT att arbeta på? Jag trodde det innan, att jag gjorde rätt. Att de tränare jag har ridit för, gjorde rätt. Att alla runt omkring mig som rider (oavsett disciplin!) har gjort rätt. Säger inte att någon gör fel, men det är inte helt rätt. Och även om de är dom som gör rätt, så tar det otroligt lång tid att bygga upp.
 
Det roliga med det här är ändå att jag har använt bandet i en vecka. 4 gånger cirka 20 minuter i skritt och trav. Bara det säger hur mycket bandet gör och hur stor process det redan har satt igång i Fagur. Tänk hur bra det känns nu, liksom... ge det ett par veckor till. Eller när han ska sättas igång efter sin vintervila! 
 
Vi har testat bandet på Annies lilla (eh stora) unghäst och hon märkte skillnad i balans redan dagen efter. De andra hästarna i stallet fick testa nu i helgen som var också, så det ska bli kul å höra om dom har något att säga när de testar att rida igen :) 
 
Det är så häftigt vad ett "gummiband" kan göra!
Det går att läsa mer om equibandet här. (Svensk Hästrehab's nya hemsida är färdig!)