Ryggproblem, hur märker man det?
Jag skrev ett inlägg för några månader sedan om ryggproblem och hur man går tillväga (läs de här). Kort och gått hur man tar sig igenom en sådan grej som problem i ryggen, hur vi har gjort, tränat på och tänkt på. 
 
Tänkte dela med mig av ungefär samma sak, fast ändå inte. 
Ryggproblem, hur märker man det? Leikan-special!
 
Observera att detta är i vårat fall, men många av symptomen ska man hålla ögonen öppna på. Är du det minsta osäker om det är så att din häst kan ha ont, prata med veterinär! 
 
Symptomen behöver inte sitta i ryggen.
De här är väl de svåraste, men ack så viktigt! Med detta menar jag att hästen behöver inte alls "ömma" vid berörning/palpering av ryggen. Den behöver inte reagera nämnvärt med ryggen vid belastning. Den behöver inte vara varm eller svullen. Den kan verka hur normal som helst. Så var uppmärksam på andra saker. Bakbenen är det oftast som kompenserar för ryggont, så håll koll på dom!
 
I vårat fall så visade sig ryggontet i vänster bak. Helt enkelt så att han trycker ifrån med vänster bak, precis som vanligt, men liksom tappar ner tån igen, så att den slår i backen och sen ner med hela hoven igen (som vanligt). Det började med att han slog av tåkappan på skon och jag reagerade och rådfrågade mig för. Det blev inte bättre av att vara mer medveten (vi tänkte om de helt enkelt var slarv, att han inte lyfte som han skulle). De kom och gick en period men sedan blev de värre och värre.
 
Beteendeförändringar
Är din alltid så glada häst helt plötsligt en surkärring? Biter den efter dig när ni ska göra något särskilt? Tappar överlinjen? Rusar den ifrån dig när du rider och ska be den om en grej som kanske är lite jobbigt, men som inte har varit ett problem förut? Känner man sin häst väl, så märker man ganska fort en förändring i dens beteende.
 
Att ha en häst som alltid har mött en i hagen och busigt satt huvudet i grimman, så blir det en ganska dramatisk förändring när han inte kommer, eller ens ser åt en när man kommer. Att få ducka för en sparkande bakhov fick mig att börja gråta. Jag trodde på riktigt att han inte tyckte om mig längre. Men detta beteende var bara någon dag, sen nästa dag var han som vanligt. Och så går det i perioder.
 
Går långsamt när det går nerför.
Detta slog jag faktiskt upp några dagar efter att vi hade varit på kliniken första gången. Att många hästar med KS (kissing spines) gärna vill gå långsamt nerför.
 
Jag har alltid låtit hästarna få skritta i nerförsbackar, så tänkte inte så mycket på just denna punkt förrän efter att vi hade varit på klinik. Efter beordning från vet, att han skulle gå i all terräng i olika tempon så blev det tvärtstopp när det kom en nerförsbacke. Vissa dagar gick han från sida till sida i ett sicksack-mönster. Nu i efterhand så får han alltid gå nedför.
 
Spänningar. Överallt.
I princip överallt. Börjar den plötsligt gå emot dina hjälper? Stretar den? Rusar den ifrån dig? Sparkar den? Spänner underhalsen? Listan kan göras lång på den här punkten. 
 
Leikan har alltid varit en spännis så länge jag har känt honom och antagligen ännu längre. I ridningen framförallt så har han alltid gått med huvudet högt och gått emot tygeln en hel del. Han har svårt att slappna av och vill gärna "göra själv" utan mig. Men just denna spändhet blev värre och värre. Han spännde sig för att skydda sig själv från smärtan.
 
  
 
Det ÄR klurigt att lägga ihop alla pusselbitar och faktiskt förstå att det är något tokigt. Att vara uppmärksam och verkligen lära känna sin häst i alla miljöer, situationer och humör är a och o. Annars kommer det att ta längre tid att förstå att något är fel. 
Det skadar faktiskt aldrig att be någon utbildad (hästmassör, equipat eller veterinär) kolla på ens häst ibland. Särskilt om det är något man är osäker på. Hellre då att fråga en gång för mycket. 
 
Hästen är aldrig dum med vilja. Den är aldrig istadig. Eller tjurig. Det finns alltid en anledning. Fråga inte varför den är så dum hela tiden, fråga istället varför gör den så? Blir det annorlunda om jag ändrar på något, eller får jag samma reaktion? 
 
Öppna dina ögon, känn efter magkänslan, vad säger den? Vi har magkänslan av en anledning. Och min var alldeles rätt.
Ledig måndag fast ändå inte
Jodå, tog ett litet ryck i stallet idag med! Städade och sådär. Men de är kvar... Typ alla spindelnät, trappan ner från loftet... Bland annat. Sen ska allt hö-spill krattas upp både utanför stalldörrarna, utanför hagen och utanför skjutdörren vid höbalen. Ridbanan ska mockas, och det börjar bli dags att kratta bort halm som tydligen bara duger att kissa i. Ja, listan tar väl aldrig slut! Tur att de är rogivande och hyfsat kul :)


Leikan fick gå i töm idag. Värmde upp honom en sväng på vägen, först i skritt rakt upp å ner. Sen lite skritta-trav-skritt-trav, för att väcka honom lite. 

På ridbanan hade jag byggt upp lite olika hinder. En linje med slalom. Två koner att göra en åtta i, två bommar att lyfta fötterna ordentligt vid (gäller även mig!), en bom att göra halt över. 

Han har verkligen blivit en stjärna på slalom! Urduktig! Han väntar, andas och väntar in nästa kommando, precis som han ska. 

Att jobba på volt med en V-spänning är lite svårare tycker jag. Det går ganska bra i vänster varv, men höger är knepigare... Men de är väl träning som gäller där! 

Rekommenderar varmt att tömköra och arbeta i töm, för man får en helt annan inblick i hur hästen rör sig och man får verkligen tänka på vad man gör. 

Något som jag har lärt mig på senare tid är hur viktigt yttertömmen är och framförallt halvhalterna! De sitter tusen gånger bättre i töm än uppsuttet måste jag säga. Är mitt kroppsspråk tydligare än mina hjälper? Kan mycket väl vara så!