Lite nya aha-upplevelser

Eftersom min högra hand är lite lätt svår att använda i många situationer, så får den helt enkelt bara hänga med på de jag hittar på. Till exempel när jag har ridit de senaste dagarna!
 
Och vilka aha-upplevelser jag har fått! 
 
1: Att rida med enhandsfattning är fan inte dumt. Man håller ett betydligt stadigare tag i tygeln vilket leder till en stadig hand som i sin tur ger att Leikan vågar ta stöd och ge efter! 
 
2: Att rida med ena handen upp i luften gör att man får en helt annan balans. Man rätar på sig på ett helt annat vis och sitter då till i sadeln på ett annat sätt, vilket gör att man blir stadigare och kan enkelt hjälpa till med säte och skänkel!
 
Sen så skulle jag kanske inte rida Fagur med enhandsfattning (åtminstode inte med en hand som håller på att läka och som fortfarande gör ont!), utan detta har varit med Leikan, som springer på lätt som en plätt rakt fram och jag kan koncentrera mig lite på mig själv. 
 
Så det är absolut något som jag kommer att fortsätta med att göra!
 

Styrka, kondition & balans

Det är så mycket snack om att hästen ska göra si och så. Krav ställs på den, utan att det ens funderas över; "klarar min häst det här, rent fysiskt?". Nej, "den här hästen är 10 år, den SKA KUNNA det vid detta laget".
 
Återigen glöms det bort att hästar är djur, och att träning och fysiken är en färskvara. Underhålls den inte, så kommer den att försvinna eller bli svagare. Återgien glöms det bort att i grund och botten är det styrka, kondition och balans det hela handlar om. När de bitarna sitter, då kan man börja med det andra. Är det någon av de bitarna som saknas, ja då kolapsar hela. 
 
Skulle du själv kunna genomföra ett lopp på 2 mil utan någon som helst grund? Nej, antagligen skulle du börja planera din träning. Ganska ordentligt, för att de krävs en hel del av din kropp att prestera på bästa möjliga sätt.
 
Skulle du själv genomföra en konståkningstävling, utan kondis, styrka och balans? 
Eller ett cykellopp?
Friidrott?
 
Att det ska vara en sådan skillnad när vi tänker på oss själva, och sedan på våra hästar. Att bygga upp sin häst från grunden, borde vi alla få lära oss, redan från början (likadant med oss själva! Vilket är minst lika viktigt! Även om vi "bara sitter där").
 
Och det här är såna grejer som jag nästan sliter håret för. För det är såna basic grejer! Och så förstår folk inte VARFÖR deras hästar inte klarar av en viss grej? Varför travar den inte? Varför håller den inte tölten? Varför kan den inte fatta galopp utan att få upp farten först? Saknas någon av de här grundstenarna; styrka, kondition eller balans, så blir det så.
 
Det är tyvärr väldigt många tränare som inte heller verkar tänka på de här. Och det gör mig orolig på riktigt! Att säga åt sina elever att göra si och så, utan att hästen har förutsättningarna att göra det korrekt, för att den inte är tillräckligt balanserad, tex.
Jag har själv ridit för en del som inte har sagt ett ord om att min häst har dålig balans och att det är därför han är spänd. Att han inte kan hålla balansen, eller har varit tillräckligt stark för att kunna jobba korrekt. Det har varit olydnad eller brist i utbildningen. Men vet ni? Att med mer grundträning så har de grejerna som vi har haft problem med innan, blivit betydligt mindre. 
 
Sen är det såklart viktigt att man bryter ur sin comfort-zone och utmanar sig själv, men det ska vara på en nivå där hästen är med, och har rätt förutsättningar för att göra det man ber om. Att den är tillräckligt stark och är balanserad. Är den inte det så kommer oftast en rad med bekymmer som ett brev på posten.... Spänningar, försöker rusa iväg, problem vid sadling och tränsning, problem med att lasta och så vidare.
 
Det är väldigt bra (om man är ödmjuk) att fråga sig själv om man möter på ett problem med sin häst. Är det ett problem för att den saknar styrka? Balans? Kondition? Eller är det faktiskt ett problem som du kanske ska ta med din tränare?
För är det någon av de tre bitarna som saknas, så är det väldigt dyrt att punga ut pengar på tränare som inte ser (?), bryr sig (?) eller ser på det primära problemet. 
 
Läs gärna mer om det här på min fantastiska kompis/mentos blogg! Hon är utbildad inom en massor med spännande grejer, både på häst och människa, så hon har hela bilden liksom. Och hon går in mer på detalj i detta ämnet och förklarar med mycket bättre ord än jag >> Care of Ewards
 
 
 
Var rädd om din häst, var ödmjuk och lyssna på den!

Hej, hur mår ni?!

Idag ringde klockan vid den vanliga tiden, när jag i vanliga fall brukar gå upp, när jag jobbar. Klockan 8.20 skulle jag vara hos tandläkaren och göra de sista på rotfyllningen som vi påbörjade för 2 veckor sedan. Det gick som en dans. Är verkligen jätte glad för att jag blev övertalad att byta till en privat tandläkare! Har inte gjort ont en enda gång, och han är jätte lätt på handen och väldigt trevlig. Det är nästan trevligt att gå dit! Vilket är väldigt stora ord för mig, som har ångestens ångest för att gå till tandläkaren. 
 
Så nu sitter jag här och har en hel tand igen. Känns awesome faktiskt! Även om det var riktigt sura pengar att lägga... Men vad ska man göra? 
 
Annars har jag tagit de lugnt idag. Har ingen direkt bra dag om man säger så, så drar ner lite på alla måsten, och låter mig själv vara lite. Brukar piggna till nu på kvällskvisten och då tänkte jag utnyttja de och räkna lite matte!
 
 
Operationssåret läker fint tycker jag. Idag är det en vecka sedan de gjordes och det är en vecka kvar tills stygnen ska tas (geeh!!). Sen kan jag börja röra mig och göra saker som en vanlig människa igen. Hatten av för er som kämpar med eventuella fysiska handdikap eller har förlorat någon kroppsdel på något vis och kämpar vidare och tar er framåt i livet och i er vardag! Ni är riktiga hjältar!
 
Leikan har jag faktiskt ridit de senaste två kvällarna. Vilket har varit magiskt. Det känns så rätt och jag vet på riktigt inte hur jag skulle kunna fungera som människa igen, utan honom eller hästarna över huvudtaget.