Om mig!

Välkomna hit!
 
Mimmi heter jag, 28 år gammal och bor strax utanför Karlskrona, i Blekinge. 
Och ja, det är jag som skriver här! Främst om min Islandshäst, Leiknir. Men även om lite allt möjligt som man kan möta på i vardagen, och det blandas ut med lite texter om mitt andra stora intresse anatomi och fysiologi, som innefattar både människa och häst. 
 
Jag har skrivit här sedan 2012, och har skrivit mycket på gamla bloggar innan också. Jag älskar att skriva och dela med mig om vad som händer i livet och vad som kan snurra i huvudet, stort som smått. 
 
Jag är diplomerad ortopedisk mjukdelsspecialist på människa. Det vill säga att jag har bra koll på just rörelseapparaten (muskler, leder, skelett) för just människa, hur det ska se ut och hur det fungerar, samt hur man kan underhålla och eventuellt försöka få bukt på sina problem främst med massage (GSM), stretch och kinesiologytape. Stöter jag på ett problem som en vän eller bekant har, så brukar jag försöka att lösa det.
 
Just nu så pluggar jag på distans vid LTU, och läser där Röntgensjuksköterskeprogrammet. Ett oerhört spännande program som involverar mycket av det jag redan kan, men på en helt annan nivå. Plus massor därtill. 
 
 
Hästarna är förstås otroligt viktiga för mig, och det av något är vardagslyx. Det är hos och med dom som jag kan slappna av, glömma alla bekymmer och vara här och nu. Tid och rum försvinner liksom! Just nu har jag en häst, och tanken är att det ska fortsätta vara så tills dess jag har slutat plugga. Men en å annan träningshäst brukar jag få hem för att hålla igång mig själv ordentligt. 
 
Ett annat relativt nyupptäckt intresse är att fotografera. Det blir främst hästarna och andra djur. Känner mig inte som något proffs, men tycker att det är väldigt roligt och har jag bara tid så brukar jag ställa upp och fota vänner, på hästtävlingar och andra hästträningar. Har också lyckats få äran att fotografera inför bal, födelsedagsfester och andra evenemang, med härligt positivt resultat. Många bilder hamnar förståss här, så håll utkik! Det är ett intresse som jag hoppas att jag kommer att utveckla mer under tiden som går (kika gärna i kategorierna som heter Bildinlägg om ni vill se rena inlägg med bara bilder).
 
 
Mitt synsätt på hästhållning, hästar & hantering är nog ganska bred, och det är mycket hämtat från olika discipliner och tankesätt. Och jag försöker ha ett öppet synsätt och är öppen för nya saker.
 
Att hästen ska vara i harmoni och arbeta med hela kroppen, på ett avslappnat och hållbart sätt, är något som jag har börjat brinna extra mycket för den senaste tiden. Då jag har kommit i kontakt med människor som jobbar med just detta, så har jag verkligen fått öppna mina ögon. Så hela mitt synsätt på ridning och träning har förändrats, ganska rejält. Jag är inte alls lika impad på de ryttare som jag förut tyckte var fantastiska, är inte lika blåögd för tränare och inte heller impad över en spänd häst som utför ett svårt moment. Utan är mer impad av en häst som är avslappnad och som trivs med vad den gör (en omformulering på ett citat från Norah Kohle).
 
En hållbar häst får man igenom att fokusera på grunderna. Att träna mycket kondition och styrka, och att göra det i hästens takt. Men jag är långt ifrån fullärd, och jobbar med att försöka ta mig ur min comfortzone så ofta som möjligt! Man måste ju inse sina brister för att kunna utvecklas, eller hur? ;)
 
En annan oerhört viktig del i min hästhållning är att bygga upp en fin relation mellan häst och människa. Inte att den ena leder den andra, utan att man är kompisar och hjälper varandra, litar på varandra och är ödmjuk inför den andra. Vi har alla något att lära av varann, speciellt mellan människa och häst, och häst och människa.
 
Läs mer om Leikan här
  

Leiknir från Långasjö

Född: 2004-05-21
e. Fursti frá Kirkjubæ   u. Silfra från Lundby
(ue. Snerrir frá Kirkjubæ)
 
 
Till vardags är den här killen känd som Leikan.
 
Leikan kom in i mitt liv ganska tidigt, han var bara några dagar gammal när jag såg honom första gången. Men aldrig att jag, då 15 år, trodde att han en dag skulle bli min. När han klev in i mitt liv igen, var det när jag hade min körponny i samma stall. Vi gillade inte varandra då riktigt, jag tyckte att han var skitjobbig... inte nog med att han var svarta faran när han blev riden (skenade, stojade, bockade osv), han var utbrytarkung och jagade min stackars ponny i hagen. 
 
När jag senare trillade tillbaka i hästeriet, efter ett par år utan häst eller ens kontakt med hästar, snubblade jag över honom av en slump. Jag skulle hjälpa till att motionsrida hans mamma som då stod i samma stall. Men av någon anledning så blev det honom jag fick rida. Jag var livrädd efter flera år utan att ha suttit i en sadel, så skulle jag få sitta upp på den här galna hästen. Och vi hinner inte ut från stallplanen förrän jag var såld.
 
Så började det, och det har varit en fantastisk resa sen dess. Med både upp och nedgångar förstås. Som namnet kan säga så är det här en häst med glimten i ögat och har alltid något bus för sig. Han är väldigt snäll, men kan dra en vid näsan om man inte är med i hans tempo! Alla som träffar honom för första gången, säger att det är en häst med mycket personlighet. Och tja, jag kan bara hålla med.
 
Det är en häst med väldigt mycket tankar om saker och ting. Och han tycker väldigt mycket. Är det något han inte gillar, då visar han det. Han har koll på allt som händer runt omkring, även om man inte tror det, så har han koll på alltifrån postbilen, till bilarna som kör fram och tillbaka, på de andra hästarna, på människorna som går förbi och så vidare. Han märker direkt när det inte är som det brukar. 
 
Det här är hästen med stort H för mig. One of a kind.
Vi samtalar i tanken & med känslor. Jag älskar honom till månen och tillbaka och skulle aldrig byta honom mot någon annan. Jag är hans människa, så är det bara. Och han är otroligt tillgiven. Jag har aldrig haft ett liknande relation till en häst (eller annat djur för den delen) som vi har. 
 
Vi har under de senaste året haft rejält med otur, och vi har stått stilla länge i både träning och tävling. Tyvärr är oddsen emot oss just nu, men vi gör det bästa av det ändå. Framtiden är oviss, men vi har våra mål och siktet är inställt på att vi ska klara det. Och ska någon klara av det, så är det den här killen!
 

Fagur fra Vestergaard

Född: 2010 i Danmark
e. Kári frá Grund    u. Sif fra Tranekær
(ue. Vigri frá Ragnheiðarstöðum)
Kom till mig september 2015
 
 
Det här är en väldigt snäll kille. En kille med hjärtat på rätta stället och är verkligen genomsnäll och nyfiken mot allt och alla. Vid en första anblick så är han genomgullig och liten, tycker de flesta. Även jag! 
 
Men under de senaste året har han vuxit som tusan! Både rent fysiskt och psykiskt. Så även om han är väldigt gullig och liten, så finns det mer att hämta! Det är en riktigt fin och schyst kompis, en väldigt trevlig ridhäst och framförallt så är han otroligt tillgiven. Han kommer att göra allt man ber honom om, så länge han får ta sig tid och tänka ut hur han ska göra.
 
När han först kom till oss i september 2015, så var han liten, tunn och gänglig unghäst. Gick undan eller flyttade sig för minsta lilla, både från människor och andra hästar. Efter ungefär ett år, så börjar han se ut som en häst och tar för sig av livet. Vilket såklart är fantastiskt roligt att se!
 
Jag har fått höra av en säker källa att han kände sig ganska osedd förr, då han har varit runt hos ganska många olika ställen på kort tid, och att det tog honom väldigt lång tid att förstå att han kommer att stanna här. Att han kan lära känna oss tvåbenta som hanterar honom varje dag på riktigt, att bli bästis med en av de andra hästarna och att börja sätta sina rötter här. Så det är först nu som jag känner att vi har börjat lära känna varandra på riktigt. Han har liksom börjat släppa in mig under ytan. Det är häftigt och verkligen ett privilegium.
 
Tanken när jag köpte honom var att jag efter ett par år skulle sälja honom. Jag kan säga att så kommer det med stor sannolikhet inte att bli. Jag har blivit alldeles för fäst vid honom, och som jag sa innan, så tror jag på honom. Han har det där lilla extra... Även om de bara är jag än så länge som ser det!
 
 
  
 
 Ni har väl observerat att han har ett hjärta på sidan? :)