Fredagsmys

Igår red jag båda hästarna, även om tanken var från början att bara rida en. 
 
Eftersom Leikan stod i den stora hagen och hade bättre saker för sig när jag kom, och Fagur stod vid grinden och såg väldigt sugen på att följa med ut, så tog jag in honom först. Mörkret hade ju lagt sig, men vi klädde oss i massvis med reflexer och pannlampa! 
 
Han var superfin. Travade mest bara, så det blev ett litet kondispass bara helt enkelt. Och så mötte vi massor med bilar, så det blev lite övning på det också. Han var jätteduktig, inte rädd för något. De enda var bara att när jag la till galoppskänkel så drog han in på en äng, och vad han inte riktigt hade räknat med var att marken var så ojämn så han var tvungen att stanna för att inte gå omkull, ha! In your face sa jag och drev på igen. Hihi.
 
Leikan då, han var fantastisk. Han älskar att vara ute i mörkret med bara pannlampa som lyse. Vet inte varför, men han är så fokuserad. Kanske för att vi båda bara ser någon meter fram och inte kan se eller direkt höra vad som händer runt omkring? Så vi blir mer koncentrerade? Hm. Kan vara så, för han dansade fram. I alla tempon i tölten, tog halvhalterna och var avslappnad... så jäkla grym! 
 
Jag fick också känslan igår att sadeln verkligen är så jäkla bra. Den hjälper till att hitta vart man ska befinna sig och ger mig en riktigt bra och stadig sits. Vilket är att föredra när man sitter på en vinglig unghäst som drar ut på ängar i mörkret! Haha!
 
Det är så roligt att ha häst vissa dagar. Såklart alla dagar, men vissa dagar är det bara så otroligt roligt och inspirerande. De ger mig så mycket och jag växer som människa. 
 
Hur som helst, idag är det lördag och jag har inte bestämt om de ska få vila idag eller om jag ska rida. Får se vad de blir. Det är firande för Natalie ikväll, så de lär bli full fart! Ska bli riktigt riktigt roligt!
 

Hemsk kväll...

Igårkväll var mitt lakritstroll dålig. Antagligen, vad vi tror i alla fall, så har han grävt och letat efter godsaker i marken och fått i sig grus och sand som orsakde denna hemska smärta. 
 
Han brukar slänga sig på marken och rulla sig, och vifta med allt han har i nästan panik. Men inte den här gången, han bara la sig ner, helt på sidan och stönade till. Jag trodde att han höll på att dö. Fruktansvärt...
 
Efter ett par timmar så började det låta i magen och det kom enåannan fis, och så småningom började han dricka och smaka på betfor och hö. Fy fan vad rädd jag var. Men han är som vanligt idag, tack och lov. Vet inte vad jag skulle göra om han skulle vara tvungen att lämna oss på de viset...
 
Nu ska jag byta om lite så ska mamma och jag åka till stallet och gå en runda!