Heeeeej
Jodå, jag lever! Och mår hyfsat också faktiskt! 

Har haft en hel del att stå i, har jobbat, packat och planerat inför kursen och allt som hör till. Och lite annat. Ska börja stängsla snart med. Mycket att stå iiiiii.

Men jag mår bra, Leikan mår bra och allt. Ska snart sätta mig och skriva något vettigt här tänkte jag. Om tröttheten släpper och även matkoman. Puh. Life is hard sometimes!



Ledig!
 
Eller ja, från jobbet i alla fall. Ska åka upp till stallet strax och ut och rida en sväng. Hovis var här igår, så jag hoppas att Leikan har nya fina skor på sig nu! Tänkte mest bara ut och göra av med energi, som han garanterat har lagt på sig. Bara ut och mysa för att de var längesen! Mycket galopp med andra ord. 
 
Blir Tingsryd en runda sen, måste handla in lite grejer inför Jóhann kursen som infaller nästa vecka. Oh my! Så rida igång ordentligt nu då, hell yea. Vad stressad jag kände mig nu. Insåg inte att de va nästa vecka. SHIT!
 
Tänkte bara säga hej och uppdaterar lite senare sen. 
 
Tjoho!
Hur lyckas man?
Sitter och tänker tillbaka på mitt lilla uppehåll jag hade, främst med ridningen och sen uppehåll med hästar överhuvudtaget. Ridningsuppehållet kom 2007, då jag skadade mig och knäcktes totalt efteråt. Då la jag all ridning åt sidan. Även om jag gick på gymnasiet med inriktning Häst och ridning stod på schemat, efter mycket om och men, blod och tårar så blev jag befriad från ridningen och satsade på enbart körning. 
 
Så köpte jag min lilla ponny 2008 men sålde honom i slutet på 2010 om jag inte minns helt fel. Där efter tog jag en paus och hade ingen kontakt med hästar överhuvudtaget. Ganska konstigt när jag tänker tillbaka på det. Hur klarade jag av det?
 
Efter de senaste passet jag hade på hästryggen så kan jag inte tänka mig ett liv utan den känslan. Det känns ofattbart att jag inte red på flera år, och rider numera kanske 5 gånger i veckan. Men det kanske är skillnad nu när jag har en egen ridhäst som jag älskar överallt annat på denna jord? Det kanske är så. Sen så att jag har släppt på kontrollbehover och prestationsångesten en aning, det gör nog en hel del. 
 
Har ni haft någon paus från hästeriet? Kommer ni att ha det någon gång i framtiden tror ni? 
 
 
För min del, så känner jag att jag aldrig vill vara utan hästar igen. Inte utan Leikan i alla fall. Tror att det är han som gör mycket, att just han är han och att vi gillar varann. Sen så kan det alltid komma något emellan, såklart. Men det ska mycket till innan jag släpper taget om min kille. Så nej, jag har inga planer att lägga hästarna på hyllan igen.