Nytt flugtäcke

Det är svårt att hitta passande täcken till Peggy. Och det är ännu svårare att hitta BRA täcken till henne. Så det slutar alltid med att det blir ett täcke från Horseware (och det är inte fy skam, har aldrig blivit besviken på ett HW-täcke!). Denna gången blev det ett flugtäcke från deras Petite-kollektion.
 
Jag resonerar lite så att flugorna, och ja, insekterna överlag är överjävliga och det minsta man kan göra för att mildra de där lidandet för hästarna är att ta till alla medel som bara är möjligt. Att lägga på ett flugtäcke är både schysst för miljön, mig och hästen. Inga gifter eller annat, och det går att använda om och om igen. Att bara få slippa det där bitandet och att något sätter sig på huden hela tiden måste vara såååå skönt att få komma undan ett tag. Därför täckar jag mina icke-eksemhästar. Leikan är väl i och för sig något känslig när det blir mycket bitande, men han går med sitt flugtäcke i princip hela säsongen.
 
Tillbaka till detta lilla täcke då. Peggy har 65 i täcken och även i detta då, och de satt som en smäck. Jag överdriver inte när jag säger att passformen är on point på båda mina hästar, för det är verkligen. Blir nästan religös när jag lägger på det och tar av det för de sitter så jäkla bra. Och tro inte att passformen eller kvalitén blir sämre för att täckena blir mindre, onej!
 
Det är minsann dubbla bogspännen även på ett 65-täcke, hals med två spännen, hela tre stycken maggjordar med en flik som hålls på plats av maggjordarna så att magen skyddas. En lång svansflärp som skyddar svansen, samt benskärningar/bogveck som det brukar vara på HW-täckena. Halsen är dessutom avtagbar! Såklart så är det mjukt foder vid bogen och i halsen (vid manen) för att förhindra skav. 
 
Ett jättefint och tunt täcke som kommer att uppskattas av den där lilla ponnyn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Spontan utflykt till ovalen

Nu har tillfällena att rida på ovalbanan i Tingsryd kommit igång igen för oss medlemmar i Geysir. Och jag hade inte planerat alls att åka upp denna veckan eftersom L inte har varit sig själv riktigt osv (givetvis har han varit okej de senaste dagarna, annars skulle vi inte ha åkt, såklart). Men bestämde ändå, på förmiddagen att åka dit bara för att Leikan skulle få åka iväg och göra något. Sen är det alltid bra miljöträning i Tingsryd. Ovalbaneträning skadar aldrig heller liksom. 
 
Så vi åkte upp där med Malin som sällskap och busade runt. Absolut inget allvarligt (även om prestationsångesten låg och bubblade under ytan), och det var som sagt bara mest för att få åka iväg, träffa andra och ha kul tillsammans. Och det var jätteroligt! Till och med Malin tyckte att det var kul att stå i mitten å kika (och fota!) trots att det blåste kallt och solen lös bara igenom molnen då och då. 
 
Här kommer ett gäng bilder från rundan på ovalbanan. Känns kul att dela med sig och jag tror aldrig att jag har varit så nöjd med ridbilder som jag är nu. Det måste ju betyda att det har hänt något bra va? I både min ridning och hur Leikan bär sig och rör sig. Och då kan det tilläggas att jag inte rider på här, utan det var bara rastning, ungefär. 
 
Ska säga också, en grej som jag reflekterade mest över var att jag red honom på de mjuka Beris-gummibettet denna gången. Trots att det var en ny plats, hästar som sprang åt höger och vänster om honom och förbi, så höll han sig i skinnet, blev inte stark eller drog. Innan skadan så var detta en kamp (minns att jag har ridit honom på gummibett där EN gång innan, men det var katastrof). Dressyrlektionerna har verkligen gjort sitt. 
 
Den enda gångarten som lider just nu är tölten. Och det är för att han är liiite i konflikt med sig själv tror jag. För det första så har jag inte lagt något fokus på den, utan för det mesta bara känt efter lite i olika tempon. Sen att han har börjat bli bekväm med att röra sig på ett annat sätt i kroppen, alltså att han har sänkt sig (han vill komma ner med huvudet när han aktiverar bukmusklerna när han börjar sätta in bakbenen) och det går emot de gamla rörelsemönstret som han har haft tidigare vid tölt. Så han bråkar lite med sig själv där genom att va hög och öppen till att vilja komma ner och jobba rätt, men då inte orkar och faller ner i trav. Men vi jobbar på det. Tölt är fantastiskt, men vi har ingen brådska med att få den perfekt. 
 
Vi hade kul i alla fall och passet avslutades med att L rullade sig på parkeringen och gned in grus och sten ordentligt i pälsen. Så vi var hemskt nöjda, båda två :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Solen, värmen, hästarna

Leikangull har vilat ett par dagar och verkar ha kommit ur sin lilla dipp han hade. Han blev tjurig och lite tvär där ett tag och vi har väl i princip kunnat spåra det till att insekterna gjorde intrång när det var som varmast och att den där pälsen håller på att släppa. Han är ju lite känslig så. Hans ben som har varit varmt ett par dagar har gått ner och ja, det var väl lite vila de ville ha helt enkelt. Så nu ska vi tuffa på igen och se vad som händer. Det är fantastiskt att få tillbaka sin knäppa, spralliga och busiga häst när han har varit lite låg ett tag! 
 
När Leikan har vilat så har jag fått låna Reifan (L's lillebror) ett par gånger och det är sååå nyttigt att rida andra hästar ibland. Man inser vad man själv vill att ens häst ska bli bättre på samt vad man tycker om med sin egen ;) Han är i alla fall en stjärna och det har hänt massor i hans utveckling sen jag red honom sist, för ungefär ett år sedan. Så kul! 
 
Fick hem ett schabrak för ett tag sen och goooosh det är så snyggt. Har sucktat efter just detta länge och kände att nu är vi väl värda det. Färgerna är riktigt snygga! Förstår fortfarande inte varför en del säger att man inte blir lycklig av materiella ting..... :)