Välkommen Minning!
Vi hälsar Minning välkommen till oss! Det här är Siggas hagkompis, och ska vara hos oss ett tag. Den här damen ska vi försöka få ordning med lite gångarter på, då det mer än gärna kommer in lite för mycket pass. Vi har redan haft vårt första pass, ett enkelt i lina och med equiband och då satte hon alla gångarter rent och helt okej. 
 
Vad jag har fått veta hittills är att det är en pigg och glad tjej och det ska bli väldigt roligt å se vad vi kan komma fram till!
 
 
Long time no see
Jag vet att designen är rörig, men har inte riktigt haft tid (eller ork) att fixa till detta. Men jag ska fixa det, promise :)
 
Det har hänt en hel del sen sist. Sist jag skrev om Sigga så hade jag väl fått ordentlig tölt på henne, om jag inte minns fel. Uppdateringen där är att från galopp så kan hon rulla på väldigt rent och fint ett par steg, sen blir det trav. Så med mer styrka och mer aktiv bakkärra så kommer hon att bli farlig ute på tävlingsbanorna!
 
Med min vanliga klantighet så lyckades jag bränna mina fingrar på vänster hand för ett tag sen. Andra gradens brännskador blev diagnosen och jag var inne varje dag på vårdcentralen i nästan en vecka och la om nya förband. Nu är det betydligt bättre och har gått från två fingrar som är omlagda till ett. Nu har jag det bara lindat när jag är i stallet dock. Skönt att kunna använda sina händer ordentligt igen. De ena fingret fick jag dock en nervskada på, så får se när de börjar piggna till igen.
 
 
I fredags så fick Sigga någon typ av allergisk reaktion, så hela hon blev täckt med knutor/knölar/bulor. Hon såg hemsk ut, stackarn. Vi avvaktade men dagen efter bad jag veterinären komma ut och kika, men det såg värre ut än var det var. Jag har aldrig sett någon liknande, hon hade knölar överallt på kroppen utom på benen, ganska läskigt! Så hon fick lite vila (jättetrist tycker jag, skönt tyckte säkert Sigga) lite och idag (måndag) hämtades hon hem. Gjorde ont i hjärtat faktiskt. Det är en väldigt trevlig häst! Vi får väl se vad som händer i framtiden.... :)
 
Med Leikan då? Jo han drog ju av en sko när han busade loss med Sigga för ett tag sen (han hade skorna max en vecka...), så han fick också ofrivillig vila ett tag innan hovslagaren kunde komma och slå på nya skor. Men annars så har han kännts pigg och glad!
 
Idag kom en ny kompis, Minning. Ska berätta mer om henne i ett annat inlägg.
Eftersom Sigga tyckte om Leikan, så tänkte Leikan att när han fick en ny tjej i hagen, så ville hon förståss ha honom också. Vilket inte alls stämde. Man ska fråga tjejerna innan man blir för närgången... Han fick sig en ordentlig känga och fick ett rejält sår på ena bakbenet. Så, nu har jag haft ute veterinären 2 gånger på 3 dagar. Haha. Ja, ett par stygn kommer han att få. I skrivande stund sitter jag och väntar på att veterinären ska ringa upp och säga att hon är på väg. 
 
Sen så har det hänt en rad roliga saker såklart. En runda till Gårdeby, konserter, massor med glass och kompishäng. Snart börjar skolan igen, rättare sagt, nästa vecka. Så då kommer uppdateringen här bli bättre eftersom jag kommer sitta mer vid datorn då. Så håll ut! 
Ridbilder på Sigga
Den där svarta damen fortsätter att röra runt i huvudet på mig. Vissa dagar är hon hur grym som helst och vissa dagar kan hon inte alls koncentrera sig och jag får en sån känga i mitt självförtroende så att det gör ont. Även om jag vet att vi rör oss framåt, så blir man alltid lika besviken på sig själv. Det är förstås lång väg kvar och vi har bara börjat. 
 
Det kommer att ta tid å bygga om henne, att få henne att hitta sin balans och så vidare. Ute på vägarna är hon lite svår att nå, hon har fullt upp med att kolla in alla nya vägar, intryck och händelser runtomkring. Vilket inte alls är konstigt, men det är svårt att få ut något bra om hon är spänd och ofokuserad. Så ute busar vi mest och försöker hålla kondition och framåtbjudningen igång. Medan på ridbanan är hon mycket mer här och nu, lyssnar jättefint för alla hjälper; ta bra stöd i tygeln och för sätet. Så variationen som jag började med från de hon kom, kommer att fortsätta.
 
 
 
 
 
 
Bilderna är ifrån lite filmsnuttar som mamma filmade för några dagar sedan. Det var ett enkelt pass på ridbanan bara, kanske 15-20 minuter.
 
För de vana ögat så kan man se på bilderna att hon letar efter ett nytt sätt att bära sig på samt hur hon bär sig när hon är i obalans (huvudet). Jag fokuserar på att inte alls störa eller korrigera det med handen/tygeln, utan låter henne gå där hon känner att hon klarar det, för att undvika att hon spänner sig (vilket i sin tur kommer att göra att allt arbete, oavsett vad det är, kommer att slita på hennes kropp, framförallt hennes leder) ännu mer. Givetvis får hon de stöd hon behöver, men inte mer.
 
När hon väl slappnar av, så sänker hon på sitt huvud, och därifrån kan jag börja be henne om de jag vill. När hon är i de läget (som på sista bilden) så är hon så extremt känslig och de räcker med att jag lutar mig tillbaka eller flyttar vikten, så reagerar hon. I detta läget, när de har stadgat sig ännu mer, då kan vi börja jobba med mer samling and so on :)
 
Ni vet väl att en häst som är avslappnad sänker sitt huvud (som när de betar/äter)? Och en häst som går med huvudet högt, pumpar signalsubstans ut i kroppen som gör hästen redo för flykt? 
 
Fick höra av Siggas ägare när hon sett filmen jag skickat, att Sigga aldrig fattat galopp på ridbana innan. Det var fantastiskt roligt att höra! Då har arbetet gett resultat! Och självförtroendet steg lite igen :)