Leikan var väldigt fundersam när jag kom idag, broddade och tryckte dit snösulorna och tog med honom ut. Snöflingor yrde i luften ihop med små regndroppar (man bara måste älska när temperaturen stiger till 0° när det har kommit tonvis med snö). Men vi hade en ganska trevlig tur ändå! Jag ska inte vara den som är den, för det är väldigt vackert ute med all snö. Men det är också ganska besvärligt.
 
Hur eller hur, spänd upp över öronen var hästis och han var rädd för de mesta. Snöhögar (!!!), folk som var ute och skottade, traktorer, brevlådor (som bara står där mitt i snön), hösilagebalar som har stått på samma ställe hela hösten och vintern bara hoppade fram genom snön, osv osv osv. När han hade fått galoppera ett par meter och sen bröt av så kände jag hur alla de där spänningarna hade släppt och han frustade nöjt flera gånger. Precis som om de där hjärnspöket ramlade av när han tog de de fjädrande stegen. 
 
Nåväl, man får ju utnyttja väder och förhållanden så vi har plumsat ordentligt i snö över fält och längs en oplogad väg. Hemskt roligt tyckte Leikan, men ganska jobbigt till slut. Han var duktigt nöjd efteråt och mumsade sakta på sin morot.
 
 
 

Plums i snö

Leiknir 2017 & 2018 En kommentar
Leikan var väldigt fundersam när jag kom idag, broddade och tryckte dit snösulorna och tog med honom ut. Snöflingor yrde i luften ihop med små regndroppar (man bara måste älska när temperaturen stiger till 0° när det har kommit tonvis med snö). Men vi hade en ganska trevlig tur ändå! Jag ska inte vara den som är den, för det är väldigt vackert ute med all snö. Men det är också ganska besvärligt.
 
Hur eller hur, spänd upp över öronen var hästis och han var rädd för de mesta. Snöhögar (!!!), folk som var ute och skottade, traktorer, brevlådor (som bara står där mitt i snön), hösilagebalar som har stått på samma ställe hela hösten och vintern bara hoppade fram genom snön, osv osv osv. När han hade fått galoppera ett par meter och sen bröt av så kände jag hur alla de där spänningarna hade släppt och han frustade nöjt flera gånger. Precis som om de där hjärnspöket ramlade av när han tog de de fjädrande stegen. 
 
Nåväl, man får ju utnyttja väder och förhållanden så vi har plumsat ordentligt i snö över fält och längs en oplogad väg. Hemskt roligt tyckte Leikan, men ganska jobbigt till slut. Han var duktigt nöjd efteråt och mumsade sakta på sin morot.
 
 
 
Tro det eller ej men det har kommit snö här nere sen sist! Tur att vi hann iväg på vårat återbesök på kliniken innan den behagade att komma. Lite tur ska man då ha ibland ändå. 
 
Vi kämpar på med den forsatta rehabiliteringen. Har travat på en hel del då han har varit vansinigt full med energi och stressad (ingen bra kombination). Det var verkligen något som knäckte honom där den natten vid nyår, han har inte varit sig själv sen dess. Om det är möjligt så är han ibland helt avstängd från omvärlden och se bara "faror" i allt... vi jobbar med detta.
 
Hur som helst så är det vissa dagar där han inte är kontaktbar alls. Som en dag nu i veckan, skulle jobba på banan och han fick en chans att gå lös, men han bara stirrade runt och såg både monster och spöken på ena kortsidan på ridbanan. Jag ledde honom förbi flera gånger, men han bara stirrade runt. Han fick flertalet chanser att få stöd och tid att komma över rädslan, som han i vanliga fall gör. Men inte denna dagen. Det slutade med att jag fick bita mig i tungan för att inte bli galen på denna snart 14-åriga islandshäst som är FÖDD OCH UPPVUXEN på den här gården och mycket väl VET att det inte finns några hästätande monster här. 
 
En annan dag var han också lite uppjagad, men det var en blåsig dag (om man kan få skylla på något), men han slappnade ändå av lite då och då när vi var ute och jag kunde komma åt och ha en typ av kommunikation. Sen att han skulle dra iväg i full trav/galopp när jag bad honom om trav är ju en annan femma, kände att min kontroll nästan gled mig ur händerna flera gånger. 
 
Medan en annan dag var han helt fantastisk. Så mjuk, avslappnad och grymt öppen för förslag. Avslappnad i nacken, lyfte bogarna och satte in under sig och flöt fram i tölt. Gooosh, smälte lite där. Han frustade glatt efteråt. Antagligen jäkligt nöjd över att äntligen ha gjort sin mamma nöjd! 
 
Ja, vem har sagt att det är tråkigt att ha en valack? Vem har sagt att det inte är en utmaning? Denna hästen ger mig gråa hår och får mig att gnissla tänder, samtidigt som han gör mig varm, lycklig & hel. 

Balansgång med toppar och dalar

Leiknir 2017 & 2018 Kommentera
Tro det eller ej men det har kommit snö här nere sen sist! Tur att vi hann iväg på vårat återbesök på kliniken innan den behagade att komma. Lite tur ska man då ha ibland ändå. 
 
Vi kämpar på med den forsatta rehabiliteringen. Har travat på en hel del då han har varit vansinigt full med energi och stressad (ingen bra kombination). Det var verkligen något som knäckte honom där den natten vid nyår, han har inte varit sig själv sen dess. Om det är möjligt så är han ibland helt avstängd från omvärlden och se bara "faror" i allt... vi jobbar med detta.
 
Hur som helst så är det vissa dagar där han inte är kontaktbar alls. Som en dag nu i veckan, skulle jobba på banan och han fick en chans att gå lös, men han bara stirrade runt och såg både monster och spöken på ena kortsidan på ridbanan. Jag ledde honom förbi flera gånger, men han bara stirrade runt. Han fick flertalet chanser att få stöd och tid att komma över rädslan, som han i vanliga fall gör. Men inte denna dagen. Det slutade med att jag fick bita mig i tungan för att inte bli galen på denna snart 14-åriga islandshäst som är FÖDD OCH UPPVUXEN på den här gården och mycket väl VET att det inte finns några hästätande monster här. 
 
En annan dag var han också lite uppjagad, men det var en blåsig dag (om man kan få skylla på något), men han slappnade ändå av lite då och då när vi var ute och jag kunde komma åt och ha en typ av kommunikation. Sen att han skulle dra iväg i full trav/galopp när jag bad honom om trav är ju en annan femma, kände att min kontroll nästan gled mig ur händerna flera gånger. 
 
Medan en annan dag var han helt fantastisk. Så mjuk, avslappnad och grymt öppen för förslag. Avslappnad i nacken, lyfte bogarna och satte in under sig och flöt fram i tölt. Gooosh, smälte lite där. Han frustade glatt efteråt. Antagligen jäkligt nöjd över att äntligen ha gjort sin mamma nöjd! 
 
Ja, vem har sagt att det är tråkigt att ha en valack? Vem har sagt att det inte är en utmaning? Denna hästen ger mig gråa hår och får mig att gnissla tänder, samtidigt som han gör mig varm, lycklig & hel. 
 
Nackdelen med att åka på återbesök och säga att det ser bra ut. Det fina tjocka, fluffiga, gosiga hovskägget... 

Nya frisyren....

Leiknir 2017 & 2018 Kommentera
 
Nackdelen med att åka på återbesök och säga att det ser bra ut. Det fina tjocka, fluffiga, gosiga hovskägget...